Blir sa irriterad! Laser Det verkliga livet av Hanne Vibeke Holst, en bok som fatt bra kritik och kallar sig feministisk. Ha! Var ar det feministiska i den boken? Den ar ju jattekonsstereotyp! Sa fort den kvinnliga huvudrollen far barn blir hon forandrad, bryr sig enbart om barnet, allt annat ar oviktigt, aven hennes pojkvan och pappan till barnet. Som naturligtvis kanner sig utstott eftersom han ar utstott. Och det enda han tanker pa ar att ha sex. Suck. Detta har vi ju aldrig hort forut. Och det dar med att helt tappa sitt eget jag sa fort man far en bebis... Kan det verkligen stamma? Men varfor verkar det enbart handa mammorna? Om karlar kan fa barn utan att andra personlighet totalt, maste det vara mojligt aven for kvinnor. Men kanske inte enligt Hanne Vibeke Holst. For naturligtvis, sa fort du fott ett barn, skiter du fullstandigt i allt vad karriar heter och kan inte tanka dig att borja jobba forran det gatt 18 manader, eftersom det helt plotsligt skrammer dig att borja jobba, och naturligtvis finns det ingen i hela vida varlden som klarar av att ta hand om ditt barn lika bra som du.
Och jag antar att det maste vara fornedrande att vara man och standigt vara reducerad till ett djur, med en enda tanke pa reptilhjarnan. Dessutom ocksa - om man far tro Hanne - valdigt svartsjuka, lattretade och samre pa att skota barn och hem.
Vill man ha en feministisk (och i mitt tycke mer realistisk) skildring av graviditet och moderskap, titta pa Miranda i Sex and the city.
3 kommentarer:
Hmmm har tänkt samma sak några gånger men frågat runt lite bland mina äldre bekanta och fått svaret att kvinnorna ofta droppar det mesta efter ungen kommer.
Läste en bra artikel för ett tag sedan som mer eller mindre kortfattat sa att det är kvinnorna som är hotet emot jämnstäldhet och att många män inte får komma nära barnet och på så vis blir inte bara utestängd ifrån barnet men också mamman som droppat allt för barnet.
Logiskt kanske men betänk mannens situation där han vill ha barnet lika mycket och blir utestängt. Visst fan skulle vi alla bli pista och börja tänka på positiva saker som sex...nåja kanske inte för seriös tankekedja men den kan stämma.
Dock så verkar bilden av mannen i boken vara rätt störd så jag ska väl inte svamla för mycket för jag har inte läst den.
Oj glömde min andra tanke. Dock så tror jag att allt detta delvis en generationsmönster. Vi är liksom vettigare än de gamla.
Mina fötter är glada för dina fötter.
Har ju läst Det verkliga livet och tyckte att den var jättebra. Ytterligare en bok som jag inte vågar läsa om, alltså. Men hon har också skrivit: Min mosters migrän som jag tycker är helt fantastisk (läs: tyckte, när jag läste den) och med bra feministisk inställning. Hon skriver om hur det var när hon råkade ut för det vi alla (läs: jag) är rädda för, dvs släppa allt för en man i tron om att vår karriär minnsann kan fungera samtidigt. Boo-ya! (Eller något sånt.)
Hörde henne dessutom prata på bokmässan o tycker hon verkar smått fantastisk.
En bok som jag vågar läsa om, och ska snart, är Den allvarsamma leken. Köpte mitt eget exemplar idag på bokrean för 69 kronor.
Hoppas allt är bra! Själv har jag gått o blivit bloggoman. Läser alla hemliga snaskigheter jag kan komma över.
Kram kram
Skicka en kommentar