Sons of Anarchy

Jag är inne i en tv-serieperiod just nu, plöjer igenom den ena serien efter den andra. Under hösten och vintern har jag kollat på The Wire (världens bästa tv-serie någonsin!), Glee (käck och rolig), Mad men (skitbra! Älskar Joan, synd att hon inte har en större roll), Skins (också mycket bra, om destruktiva tonåringar som knarkar, super och knullar), How I met your mother (enda sitcom:en jag följer, med en av tv-seriehistoriens bästa karaktärer; Barney Stinson), Alias (en gammal favorit om hemliga agenter och sånt. En sak jag gillar med den är alla coola kvinnliga karaktärer, ovanligt i tv-serievärlden) och sen så har jag följt mina gamla favoriter Gossip girl (fast storyn läcker som ett såll och dessutom tycks gå på repeat, det händer ju liksom inget nytt? Och karaktärerna utvecklas inte alls längre. Ibland undrar jag om serien bara är en ursäkt för att så visa upp Serenas boobs), 90210 och Brothers and sisters.

Men det var inte dessa serier inlägget skulle handla om utan om min senaste favorit, Sons of Anarchy. Skitbra är den! Jag älskar konstrasten hos de stenhårda mc-killarna som inte drar sig för att misshandla och döda sina fiender i motsats till deras inbördes relationer - de är väldigt mjuka och känslosamma mot varandra och sina "old ladies" och barn. Familjen är det viktigaste, som i alla amerikanska tv-serier (vilket kan bli lite tradigt ibland, man fattar efter första avsnittet hur oerhört viktig familjen är bla bla bla, man behöver inte upprepa det i varenda avsnitt). Gängets alfahona, Gemma, är helt klart min favorit i serien. Jättetuff, cool, samvetslös men ändå "med ett hjärta av guld". Man skulle nog kunna säga att ett genomgående tema i serien är konflikter; framförallt lojalitetskonflikter. Ska man vara lojal mot sin familj eller mot mc-klubben som ju också är en familj?

Hm, hade ju massa saker jag skulle säga om SOA men jag kommer inte på det nu. Hur som helst, det är en görbra serie. Rekommenderas varmt.