Jag vill arbeta för kvinnors rättigheter och mot våldet mot kvinnor i framtiden. Det är det jag är mest intresserad av och brinner mest för. Men ibland känns det bara så himla hopplöst. Det är så mycket elände hela hela tiden och det känns som att vi kommer ett steg framåt och tre steg bakåt i utvecklingen. Se bara på abortfrågan, trots att vi haft "fri" abort i Sverige i så många år finns det fortfarande många idag som vill ta bort den rätten och aktivt kämpar för att minska kvinnors rätt att själva bestämma över sina kroppar.
Jag beundrar verkligen de som orkar kämpa mot förtryck och orättvisor, år efter år. Som orkar hantera motgångar, som orkar bemöta dumma människor med korkade åsikter och som orkar hjälpa och stötta kvinnor som varit med om traumatiska händelser. Jag vill också vara en sån som orkar. Ibland, just nu till exempel, skulle jag dock helst vilja ignorera alla nyheter och allt jag lärt mig om det här och leva med ett sk "false consciousness" och vara lyckligt omedveten om allt som pågår ute i världen. Hur gör man för att orka?
PS. En glad nyhet fanns det också - den här. Hoppas bara det kommer fungera i praktiken också.
4 kommentarer:
Det är verkligen nedslående, men viktigt att prata om! Jag tror att det är lättare att orka om du känner att du gör skillnad. Inte räddar världen, men gör något litet, och det verkar du ju vara på god väg mot!
Zäta: Ja, det är sant. Det är så lätt att tänka för stort och tro att det går att rädda världen.
Jo - det var ju en ovanligt jobbig historia. Sickna människor det finns - och då syftar jag både på mannen och på personalen. Men personligen tycker jag du skall jobba mot våldet i stället. Män utsätts för mer våld än kvinnor och har samma rätt till skydd.
Våld mot kvinnor innebär inte bara fysiskt våld utan även sexuellt, mentalt och ekonomiskt. Även sexualiseringen av det offentliga rummet innebär våld mot kvinnor. Kvinnor utsätts för mycket mer våld än män, särskilt om man ser till systematiken i det.
Varför ska jag arbeta med våld mot män? Det kan väl du göra?
Skicka en kommentar