torsdag 5 juli 2007

Darling





Darling handlar om överklass-Eva, tjugo nånting, och medelklass-Bernhard, 60 eller 61 för att vara exakt, som båda bor i Stockholm. Eva är nonchalant, bryr sig inte om någonting och vet inte vad a-kassa är för något. Bernhard är skild, har inget jobb och inga vänner. Mellan dessa två trasiga själar växer en fin men bräcklig vänskap fram.

Darling är en sådan där film som är filmiskt bra, gripande, snyggt gjord etc men som jag ändå hatar att se på. Jag får hjärtesnörp och ont i magen av folk som är så ensamma som Bernhard. Folk som startar konversationer med butiksbiträdet och kassörskan i mataffären för att de inte har några andra att prata med. Folk vars barn som inte vill träffa dem och knappt ens prata i telefon. folk som sitter ensamma på Slevvan och fikar. Folk som försöker hålla sig väl med alla för att ha någon att prata med och inte ens vågar bli arga på exfrun trots att hon stack med en annan man. Som till och med tycker att hennes nya man är trevlig och förstår varför han blev lämnad för honom. Jag får panik. Ofrivillig ensamhet är nog något av det värsta som finns.

Jag stör mig på att fotona är i gråskala, även om det passar filmens andemening blir det så förbaskat tråkigt att kolla på.

Antagligen ska filmen vara uppenbart klyschig men det blir lite väl mycket när alla brats skildras som världsfrånvända ("vadå måste man vara medlem i hyrestgästföreningen?") som inte klarar av att jobba och enbart lever på pappas eller mammas pengar. Lite väl 90-tal över det, att det skulle vara fult att ha mycket pengar.

På det hela sammantaget en utmärkt film som man får ont i magen av. Betyg: fyra vinglas (av fem möjliga).


3 kommentarer:

Anonym sa...

och väldigt 2000-tal att anse att det är 90-tal att tycka att kritik mot överklassen handlar om att det är fult att ha mkt pengar.

Anonym sa...

men å andra sidan är det väl rätt så svennigt att tycak det är fult att ha för mkt eller för lite pengar. landet lagom you know.

p.s. ursäkta klyschan om att anklaga ngt för att vara "typiskt svenskt". you know igen.

Anna sa...

jag menade mer att det tycks handla om att mycket pengar = olycklig och ensam, än att det per se är fult.