hallå hallå

Jag har startat en ny blogg, Womance ftw, där jag inte är anonym och där fokus ska ligga på feminism, genus, womance och dylikt. Visserligen skriver jag om det här också men jag vill ha en blogg som jag faktiskt kan "visa upp" offentligt, utan gamla fyllebilder och pinsamma inlägg. Men jag vet inte hur jag ska göra, om jag ska ha den här bloggen också och skriva mer privat på denna och använda den andra mer i opinionsbildande syfte? Än så länge kommer jag iaf köra parallellt.

dagens arga feministstatement, hittat på facebook

även snippor måste få finnas (som Hanapee skulle sagt)

Inspirerad av niotillfem idag igen!

En dagens outfit, eller dagens outfitta som Hanapee skulle sagt. Apropå Hanapee och fittor, jag gillade hennes bloggkampanj igår. Den gick ut på att man skulle berätta vad man brukade kalla sitt (kvinnliga) könsorgan. Det kvinnliga könsorganet är ju sorgligt negligerat i vårt samhälle, så till den grad att det knappt nämns eller får finnas. Oftast säger tjejer typ "där nere", "de privata delarna" eller något liknande. Så nu tänker jag härma Hanapee här och uppmana alla tjejer att börja kalla sitt kön något vettigt istället. Jag brukar säga snippa eller pussy, vad säger ni? Skriv i kommentarerna!

Internationella kvinnodagen

Bild tagen vid studentbostadsområdet Paranetesen i Lund.

Idag är det internationella kvinnodagen. Den började bra med att jag satte på Gomorron Sverige där de först diskuterade löneglappet mellan män och kvinnor och sen pratade om att hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken för kvinnor men få vet om det. Bra, tänkte jag, att de uppmärksammar kvinnor och kvinnors problem på internationella kvinnodagen - som sig bör. Men sen hade de bjudit in Johan Glans? Varför inte bjuda en kvinnlig gäst istället? Det finns ju inte direkt brist på kvinnliga komiker. Eller är det för mycket begärt att ha ett enda freakin' program som enbart handlar om kvinnor? Svt är kanske rädda att männen ska känna sig diskriminerade. Det är ju inte så annars liksom att fokus brukar vara på männen...

För övrigt önskar jag att jag skulle göra massa roliga saker idag, t ex demonstrera eller gå på föreläsningar eller något. Men nej, jag ska skriva på min uppsats:(  - som ju i och för sig handlar om kvinnors rättigheter:). Och sen ska jag träffa den här tjejen, det ser jag fram emot!

så sööööööt

Alltså guuuuud - vill ha en unge (nästan) enbart på grund av att jag kan klä HEN i den här urgulliga och coola bodyn. Så himla fin!

ps. In case att någon undrade - jodå, jag skulle klä en eventuell son i den här rosa kreationen. Trots att han kanske skulle bli helt könsförvirrad/bög av det. Jag råkar nämligen tycka att könsroller är väldigt förlegade och att pojkar visst kan ha rosa på sig. Rosa är ju faktiskt en väldigt, väldigt fin färg.

ps2. och ja, jag använder det oerhört provocerande lilla ordet HEN. Jag tycker det är ett väldigt praktiskt och trevligt ord och jag förstår överhuvudtaget inte folk som kritiserar det. "Men stackars baaarn, de blir ju helt förvirrade" - ska man sluta helt med könsneutrala pronomen och ord då? Sluta säga du och jag och kompis och barn och unge. Bara säga HAN och HON om alla så att alla verkligen vet vilket kön de har. Eftersom det tydligen är så extremt viktigt att veta vilket kön en människa har.

ps3. Jag är för övrigt mycket nöjd med att jag i detta inlägg, som från början bara handlade om en söt liten bebisbody, fick in en diskussion om könsroller och HEN.

machoideal

Jag har alldeles nyligen läst Stephan Mendel-Enks bok Med uppenbar känsla för stil, en fantastisk liten skrift om machoideal och vilka konsekvenser samhällets manlighetsnormer får, för både män och kvinnor. Mycket läsvärd bok! Rekommenderas varmt.

Hur som helst - jag snubblade över den här nyheten på dn.se och kände igen de där machoidealen Mendel-Enk pratar om i sin bok:

Stå pall

Behärska dig

Var lojal mot gruppen

Offra dig för något större och viktigare än du själv

Den interna hierarkin

Föraktet för svaghet

...och att desertera från en armé på grund av att man mår psykiskt dåligt strider såklart mot alla dessa normer. Ett sådant beteende måste straffas - med hela tio månaders fängelse. 

Jag är ju inte den som brukar tycka synd om män men jag känner ett stort medlidande med den här "desertören". Det danska samhället visar tydligt att det inte är okej att gå utanför mansnormen, särskilt inte när man befinner sig i en sån übermanlig miljö som armén. En soldat, aka En Riktig Man, kan ju inte bete sig som en bög, eller ännu värre - en kärring. 

en fundering

Nån mer än jag som tycker följande formulering är problematisk?


"Kvinnorna i M.I.A:s video är starka och sexiga människor, snarare än förtryckta objekt."


Från en krönika av Mona Masri i Sydsvenskan, finns att läsa här. 


För det första: även om man är förtryckt kan man fortfarande vara stark och "sexig". Den ena har liksom ingenting med det andra att göra. 


För det andra så har förtryck ingenting att göra med hur stark eller svag man är utan det handlar om vad andra gör mot en, oavsett hur man själv är.


För det tredje: vadå stark och svag? Alla människor är både starka och svaga. Jag avskyr när man pratar om "starka kvinnor" för det förutsätter att det också finns svaga kvinnor. Vem bestämmer att någon är svag? Är man en svag kvinna om man lever i ett förhållande där man blivit förtryckt i många år men inte lämnar mannen?


För det fjärde: kvinnor ÄR inte objekt. De - vi - kan bli objektifierade och behandlas som objekt, men vi ÄR inte objekt. Viktig skillnad. 

min första twitter-hater

Mina första hat-tweets! På nåt sätt känns det nästan som ett erkännande - jag upprör i alla fall någon. Tycker nästan det är synd att de är så väldigt icke-konstruktiva och barnsliga att de inte går att bemöta, hade ju varit lite kul med en debatt.

Om man nu vill hate:a på mig, varför attackerar man då mina rynkor och inte alla mina  tweets om kvinnohat och våld mot kvinnor? Just asking... Kanske för att personen saknar motargument.

I'm not ready to make nice, I'm not ready to back down

Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om ilska och om hur jobbigt det är att gå omkring och vara arg nästan jämt. Men så läste jag det här inlägget och tänkte att det kanske inte är så dumt att vara arg i alla fall?

Jag har tänkt att det är dumt att vara arg för att det tar så mycket energi men kanske tar det mer energi att låtsas vara trevlig när jag egentligen är arg. Tål att tänkas på, för jag är ju mad as hell på det här ojämställda skitsamhället vi lever i. Varför ska jag låtsas något annat?


Ett av mina soundtrack i livet.

he puts the ass in Assange

Är det en slump att Julian Assanges efternamn börjar med "ass"? Skulle inte tro det...

Jag blev förbannad när jag upptäckte den här boken och texten som Adlibris beskriver den med. Här är texten med mina kommentarer till i fetstil:

"Memoarer är prostitution" Nej, Ass-hole-ange, att skriva sina memoarer är inte samma sak som att prostitutera sig. Om du tycker det har du noll koll på vad prostitution innebär och vilka följder det får för de som befinner sig i den. Det är oerhört respektlöst att jämföra att berätta om sitt liv med att leva ett liv fyllt med våld, hot, sexuella övergrepp, social utsatthet, posttraumatisk stress etc.

Det var i augusti 2010 som Julian Assange befann sig i Stockholm för att undersöka möjligheterna att etablera Wikileaks verksamhet i Sverige. Det blev några ödesdigra dagar. Ja, för att han var ett svin. Kort därefter slog sex-anklagelserna ner som en bomb. Nej, lilla Adlibris, man kan inte kalla våldtäkt/sexuellt ofredande för "sex-anklagelser". News flash: sexuella övergrepp är inte samma sak som sex.

Från att ha varit en närmast ihjälkramad hjälte förvandlades Julian Assange snabbt till lovligt byte för ett globalt mediadrev. Eh, ja, återigen - för att han var ett svin. Då är man ett "lovligt byte". Sen ska vi inte heller glömma det mediadrev som pågick mot de två tjejerna som anmälde honom. 

Hösten 2011 har det gått ett år sedan det tillkännagavs att Julian Assange ämnade skriva sina memoarer. Deras tillkomst är en publicistisk historia i sig. HA HA HA HA HA HA HA HA HA!!! En publicistisk historia? Men snälla. Varför har Julian Ass-hole-anges egen lilla fanclub fått skriva beskrivningen av hans bok på adlibris? Borde inte någon mer objektiv ha gjort det? Någon som inte ser Ass-hole-ange som världens befriare?

Hur ser han på sig själv och allt det som hittills hänt? Hur såg hans uppväxt ut? Frågorna flockas kring denne mytomspunne man. Hur kommer det sig att han hatar kvinnor?

"Memoarer är prostitution" yttrade han när han fick läsa resultatet av det han berättat i 50 timmars samtal och intervjuer från husarresten på godset  Ellingham Hall, nitton mil nordost om London. Resultatet är denna bok. Den får tala för sig själv. Och Julian Assange är på intet sätt tystad. Hej drama queen! På vilket sätt skulle han ha varit tystad för att han blivit "sexanklagad"?

Det är ju skönt i alla fall att någon annan visar vilka böcker jag inte vill läsa så jag inte behöver utsätta mig för att läsa dyngan själv.

Slöjdebatten handlar inte om religionsfrihet, den handlar om kvinnors rätt till utbildning

Alltså, jag pallar inte. Varför är folk så himla dumma och opålästa? Jag blir så förbannad på hela den här burkadebatten. Jag tycker inte heller att burkor och niqab är något bra. Jag tycker de är fruktansvärda kvinnoförtryckande medel (men nej, jag är inte rasist eller islamofob). Men. Man kan inte försöka få bort ett förtryck med ett annat förtryck. Antingen så förtrycker man genom att säga "du måste klä dig i heltäckande kläder offentligt" eller så förtrycker man genom att säga "du får inte klä dig i heltäckande kläder offentligt". Visst, syftet med det senare är att uppnå jämställdhet men på vilket sätt gör man det när man säger till nån hur personen får eller inte får klä sig? Och när konsekvensen blir att kvinnor i ännu större grad kommer begränsas till sina hem eftersom de inte kommer vilja/kunna visa sig offentligt?

Sen det här argumentet att "det är ju trevligt att se ansiktet så den man talar med". Ja, det är trevligt, men det är inte en mänsklig rättighet. Att få gå i skolan och få utbildning, det är däremot en mänsklig rättighet (vilket jurister som Alcalá borde veta). Vad väger tyngst? Att skolan ska vara "trevlig" eller att alla kvinnor ska kunna ta del av sina mänskliga rättigheter?

the baddest bitch around

Bästa inlägget om den så kallade manshatardebatten finns här. Ghazal for president!

nämen, där försvann visst mitt medlemskap i feministklubben

Läste det här blogginlägget samt följer en twitter-feud mellan Cissi Wallin och några andra, bl a Ghazal och Margret Atladotttir, och kokar nästan av ilska. Wallin tror att andra feminister är manshatare och att hon själv står för Den Enda Sanna Feminismen. e

Förutom att Wallin inte kan konsten att argumentera (läs t ex det lilla stycket om systerskap samt det sista stycket) så blir jag förbannad på folk som tror sig ha rätten att bestämma vilka feminister som är värda att få kalla sig det och vilka som är det. Självklart finns det åsikter som är helt oförenliga med en feministisk ideologi - jag tycker t ex att vara mot abort är ofeministiskt - men man kan fortfarande ha oerhört många andra feministiska tankar. Jag vet att folk har olika syn på vad feminism är och jag skulle aldrig säga att någon inte har rätt att kalla sig feminist.

Och det här med att det är fel, enligt Wallin, att säga att alla är del av förtrycket? Eh, JA, vi är alla del av förtrycket på samma sätt som alla är del av ett samhälle med rasistiska strukturer. Det vill säga, man behöver inte göra utöva förtrycket direkt och personligen, men vi alla lever i ett samhälle där det finns strukturer där vissa grupper av människor har privilegier som andra inte har. Dessa strukturer upprätthålls av både män och kvinnor. Tvärtemot vad Wallin tycker så skulle jag säga att alla kvinnor är förtryckta (män förtrycks också av de strukturer vi har men inte i lika stor omfattning) - indirekt eller direkt. Ingen människa (kvinna) står utanför samhället, ingen står utanför alla normer som finns, ingen är helt opåverkad. Tvärtemot vad Wallin gör så svänger jag mig med en "offerjargong" eftersom jag tycker att kvinnor (och män) är offer för de strukturer som finns. Men att vara offer innebär endast att någon har gjort något mot en, inget annat. Det säger ingenting om hur man är som person eller vilka egenskaper man har. Därför är det inte heller ett "dåligt" ord att använda.

Och apropå Wallins kritik mot "manshatande" feminister - visa mig en enda feminist som hatar män.

Här är ett annat inlägg om Wallins inlägg.

dagens lärdom

Motsatstermer till guilt by association heter alltså honour by association. Intressant att GBA är mycket mer omnämnt än HBA. Jag hade i alla fall aldrig hört talas om HBA innan jag råkade hitta det på Wikipedia idag. Är GBA mer känt för att det är vanligare att associera negativt än positivt?

Inte så radikalt

Jag tänkte att jag skulle inleda bloggåret med att slå hål på några seglivade myter om feminism, främst den så kallade radikalfeminismen. Det tycks finnas en uppfattning bland många att (radikal)feminister hatar män, vill att samhället ska bli matriarktiskt samt struntar i att raka sig under armarna - uppfattningar som förlöjligar och förminskar det feminismen verkligen står för, nämligen jämställdhet mellan könen.

Jag har aldrig träffat någon feminist som står för de två första sakerna, däremot har jag träffat en och annan med håriga armhålor, mig själv inkluderad. Håriga armhålor har jag skrivit om tidigare och vill man läsa min åsikt om det kan man klicka här.

Generellt så vill inte feminister ha ett samhälle där kvinnorna har makten. Det man vill ha är ett jämställt samhälle där män och kvinnor har lika mycket makt och samma förutsättningar i livet, oavsett kön. Inte så radikalt, eller?

Feminister brukar inte hata män, däremot kanske de hatar de strukturer som finns i samhället som gör att det finns en ojämlikhet mellan könen, en ojämlikhet som gör att männen har makten och kvinnor förtrycks. Radikalfeminismen menar att det finns samhällsstrukturer som gör att våldet mot kvinnor i alla samhällen över hela världen ser likadant ut. Det är inte en slump att kvinnor tjänar mindre än män för samma jobb, utsätts för våld av män, i mycket högre grad blir våldtagna (av män), tvingade in i prostitution, bortgifta mot sin vilja, får sin sexualitet, reproduktion och klädsel kontrollerad eller inte får möjlighet till utbildning etc etc.

Att det ser ut så här är nog inte en överraskning för någon (utom Pär Ström möjlitgvis) och därför är det nog inte heller ett särskilt radikalt påstående att säga att det finns vissa patriarkala strukturer i samhället. Till exempel så har FN och Europarådet anammat det här perspektivet i sina konventioner - vilket tycker jag visar på att radikalfeminismen nästan har blivit mainstream. Två så ängsliga politiska institutioner skulle ju knappast utgå från en manshatande, matriarkisk -ism när de skriver sina traktat.

Det är så synd att radikalfeminismen fått dras med en sådan negativ stämpel. Kanske kan jag hjälpa till att tvätta bort lite av det med det här inlägget. Jag hoppas det för jag tycker att alla borde kalla sig (radikal)feminister, i alla fall om man vill ha en jämställd värld.

Det jag funderat mest på angående domen mot Persson & Schibbye i Etiopien handlar inte om yttrandefrihet, journalistik, politik, Bildts agerande etc utan hur deras förhållanden kommer klara av det här om domen på 11 år verkställs? Schibbye är gift, Persson vet jag inte om han är i ett förhållande eller ej. Hur gör man om man vet att ens partner ska sitta i fängelse, i ett annat land, i 11 år? Det är ju jättelång tid. Gör man slut? Tar en paus? Försöker härda ut i 11 år? Tänk om de tänkt bilda familj snart? Kommer de göra det ändå (förutsatt om killarna får ha "intima möten" i fängelset) och så får kvinnorna ta hand om barnen ensamma i massa år och ungarna kommer vara främlingar inför sin pappa? Eller väntar de med sånt i 11 år?

Vad gör man i en sådan här situation???

Det är inte heller särskilt synd om Loke

Det här med att Loke inte fick vara lucia i skolans luciatåg och blev upprörd över detta och kände sig diskriminerad osv - det provocerar mig något enormt. Inte att han inte fick vara lucia, utan över att han är upprörd och känner sig diskriminerad.

Det här känns så extremt typiskt. Så fort det finns ett område där en man nekas tillträde så blir det så himla synd om honom - för män behöver ju verkligen fler ställen där de har främsta företrädet. Skit samma att vi har flest män på toppositioner i samhället - finns det ett enda litet område där de inte får vara med så ska de banne mig se till att få tillträde. Bu-hu, stackars männen som inte får vara lucia! Vilken traumatisk upplevelse.

Självklart kan en kvinna inte få vara the center of attention, det går ju inte. Självklart måste allting handla om männen, som vanligt. Spela roll att Lucia var en historisk kvinnlig person, de stackars männen måste ju få ta lite plats! För de få ju verkligen aldrig något utrymme annars i samhället.

Hur många kvinnor tycker det är diskriminerande att Jesus, Gud etc vanligtvis gestaltas av män?

Nej, det är inte särskilt synd om männen

Igår var jag på en debatt i Lund, med namnet Är det synd om mannen? Jag var beredd på att bli provocerad och förbannad men det var en förvånansvärt sansad och vettig debatt (eller snarare samtal, med tanke på att panelen i princip tyckte likadant).

Några oliktänkande fanns det dock i publiken, bland annat Pelle Billing. En grej han sa gjorde mig väldigt irriterad så jag måste skriva av mig om det här. Han pratade om att visst, det finns väldigt många män i toppen av samhället men också väldigt många i botten (flest män som är hemlösa, alkoholister, etc) och därför kan man inte prata om att det finns en könsmaktsordning för män råkar lika illa ut som kvinnor.

Det är nog ingen som förnekar att män i hög grad mår dåligt - MEN: det finns en skillnad. När man pratar om kvinnor som far illa handlar det om det våld som kvinnor utsättas för av män (sexuellt våld, misshandel, prostitution, trafficking, trakasserier etc etc) medan det män utsätts för inte begås av kvinnor. Självklart finns det män som misshandlas/våldtas av kvinnor men det är en oerhört liten mängd jämfört med det omvända. Och när män utsätts för våld är det oftast av andra män, inte kvinnor. Därför tycker jag definitivt att man kan prata om att det finns en könsmaktsordning. Dessutom tänker jag att många av männens problem bottnar i könsrollerna - som ju är en produkt av könsmaktsordningen. T ex att män inte ska visa känslor och därför har svårt att hitta ett sätt att få utlopp för ångest etc och då tar till alkohol eller annat.

Visserligen ska man inte jämföra varandras helveten, men jag tycker personligen att det fysiska, psykiska och sexuella våld som kvinnor utsätts för är värre än det många män utsätts för. Antagligen för att det är en annan människa som inkräktar i och kränker ens mest privata sfär vilket det inte är i männens fall.

Jag tror inte att det finns fler män i "botten" än vad det finns kvinnor, snarare tvärtom. Däremot finns det definitivt fler män än kvinnor i toppen.

så grymt bra!

Jag måste tipsa om det här inlägget, skrivet av min absoluta bloggfavorit, Ghazal. Läs!

ett statement

Äntligen är hemtentan inlämnad och äntligen har jag tid att internetta igen! Jag har massa blogginlägg jag vill skriva, bl a om svt-serien Barn till varje pris, och kommenterar jag vill skriva svar till.

Men innan jag gör detta vill jag berätta om ett litet statement jag gjorde i min tenta. Pga enorm platsbrist (vi hade löjligt stränga begränsningar på hur många ord vi fick skriva) så gick det inte att skriva "his oh her" hela tiden - det finns ju inget könsneutralt ord man kan använda - så då valde jag att bara skriva "her", "she", "herself" etc. Annars så är det ju alltid alltid alltid ett "han" i all text som ska vara "neutral", som lagtext t ex. Och eftersom jag är trött på att mannen alltid ska vara normen för allting så valde jag att använda feminina pronomen istället.

Jag är himla nöjd med mig själv över detta. Inte för att jag tror att det kommer ge någon större impact på världen men ibland är det viktigt att markera saker för sig själv.

Haha, insåg nu att jag kanske låter väldigt pretto? Aja. Det är sånt som händer.