tisdag 29 juni 2010

salut!

Lite bilder från den mycket trevliga helgen i Paris:




Sacré coeur


Anders tatuerade sig


Brudparet och massa confetti


Jag och min kärlek innan bröllopet


Stadshuset i Clichy där vigseln ägde rum


Jag och ett chips kallat "monster munch". Är för övrigt väldigt nöjd med niotillfem-minen jag fick till här.






Legally blonde som musikal


Anders på sightseeingbussen


Naturligtvis var jag tvungen att köpa alla bloggares favoritkaka, macaroonen. Den var dock inte någon sensationell smakupplevelse, smakade mest socker. då måste jag säga att mormors jitterbuggar är tio gåmger godare.



onsdag 23 juni 2010

Herregud, så mycket som jag har pluggat sen i söndags har jag inte pluggat sen gymnasiet tror jag. Förutom att det är massa att förbereda inför varje lektion (har två per dag) så ska jag ha en muntlig presentation om EG-domstolen på måndag och jag har varit tvungen att fixa ihop den här veckan eftersom jag är i Paris hela helgen. Har en smula ångest inför redovisningen eftersom 1) jag är väldigt ovan vid att ha muntliga redovisningar, vi har aldrig sådana (individuella) på juristprogrammet 2) jag ska prata på engelska 3) jag känner inte att jag har full koll på det jag ska prata om. Men nu har jag i alla fall suttit i två dagar med rapporten och nu tycker jag att ändå börjar likna något så förhoppningsvis blir det la bra till slut.

Längtar jättemycket tills imorgon, ska bli görkul att åka till Paris och kul att gå på bröllop. Ser fram emot att äntligen få använda min fina fina klänning. Det ska bli jättefint väder hela helgen i Paris, mellan 25-28 grader, inte illa alls. Då kanske min stackars bleka kropp kan få lite färg, det hade inte varit fel.

Annars så har jag visat amerikanarna hur man firar svensk klassisk midsommar och hur man dansar små grodorna idag. Very nice indeed. Och med det vill jag passa på att önska en glad midsommar och illustrerar detta med en fin bild från i fredags:



Au revoir! (Den här gången har jag inte varit duktig och förinställt inlägg så det blir nog inga nya inlägg förrän på måndag. Men den som väntar på något gott...)

söndag 20 juni 2010

Åh coolio! People.com skriver om bröllopet! De kunde ju valt ett finare foto dock...

(Varför är jag så fascinerad av det här bröllopet och av kungligheter i övrigt? Är helt besatt.)

störst av allt är kärleken

Jag kollade på bröllopet hela dagen igår, tror jag satt tolv timmar framför teven och glodde. De är ju så himla fina och söta tillsammans och de verkar verkligen kära i varandra. Naaaw! Hör också till skaran som gillade Daniels tal väldigt mycket (även om det var lite smärtsamt att lyssna på, alltid jobbigt med såna där känslosamma grejer tycker jag), det hördes hur oerhört mycket han älskar Victoria. Naaaw!



Jag vill också gifta mig! Varför måste det vara så förbaskat dyrt? Ett bröllop går inte riktigt ihop med studentens torftiga budget så att säga så vi kommer nog inte att gifta oss förrän om tidigast två år tyvärr. Synd, för jag - och alla andra - tycker änna att det börjar bli dags att vi slår till snart, vi har ju faktiskt varit tillsamman i drygt sex år och varit förlovade i tre och ett halvt år. Förresten, och det här är lite pinsamt att säga, jag tycker att jag och Anders påminner lite om Daniel & Vickan. Inte så mycket utseendemässigt men hur de är mot varandra, så söta och gulliga, precis som jag och Anders är (oftast i alla fall) och jag tror att de tycker om varandra lika mycket som jag och Anders tycker om varandra. Jag vill också vara få vara så där puttinuttig inför alla så som de var igår och höra allas "oooh":anden och "aaah":anden och se alla gråta en skvätt för att vi är så fina och lyckliga tillsammans. Men men, den som väntar på något gott...

Annars har jag börjat läsa mina sommarkurser (Comparative constitutional law & Negotiation skills in international transactions, fancy namn) så jag har varit busy med att socialisera med massa amerikanare och pluggat och sånt och inte haft så mycket tid att uppdatera bloggen. Jag är inte van vid att ha mycket att göra, har ju levt värsta slackerlivet i två månader, men nu måste jag plötsligt börja plugga massa. Lite jobbigt... De här kurserna verkar inte direkt vara sådana som man kan glida igenom vilket annars är vad jag brukar göra. Å andra sidan verkar de väldigt roliga och intressanta och jag gillar att för en gångs skull läsa på engelska, för första gången sen jag började på juristprogrammet.

På torsdag ska jag och min kärlek till Paris för vi ska på bröllop där på lördag. Har ni något tips på en bra bröllopspresent? Brudparet har inte lämnat någon önskelista och jag har ungefär noll idéer förutom att det helst inte ska vara något ömtåligt eftersom det ska överleva en flygresa utan skador.

tisdag 15 juni 2010

breaking news!

Jag har linser för första gången någonsin! Hur coolt?



Känns jättekonstigt. De skaver och jag ser lite oskarpt (inte helt lätt att sitta framför dattan och skriva det här inlägget) och jag vill bara ta på mig glasögonen hela tiden för det är ju liksom något som fattas. Men det är la en vanesak antar jag.

Är i vilket fall jättenöjd med att jag vågade skaffa linser (ska visserligen prova först i en vecka innan jag bestämmer mig för om jag vill ha dem men även om jag kommer fram till att linser inte är något för mig så har jag i alla fall testat), det tog många år för mig att ta det steget. Har haft en nästintill fobi för att peta mig i ögonen så linser har inte direkt varit aktuellt men nu har jag äntligen börjat komma över det. Nästa grej på min nu-ska-jag-banne-mig-utmana-mig-själv-lista är att ta hål i öronen. Jag är ju livrädd för sprutor och nålar och sånt och har fått för mig att det gör jätteont att ta hål i öronen. Men nu är det snart dags att komma över den fåniga och antagligen helt onödiga rädslan. Det är så snyggt med örhängen, jag vill också ha!

För övrigt - den här känslan efter att ha klarat av att göra något som kändes helt totalt omöjligt innan, den är nästan oslagbar. Jag tror banne mig att jag kan göra i princip vad som helst om jag bara verkligen bestämmer mig för att fixa det.

måndag 14 juni 2010

jag kom in!

Idag kom det mycket efterlängtade antagningsbeskedet för jurres fördjupningskurser och tack gode gud så kom jag in på det mastersprogrammet jag ville läsa! Yay yay yay! Så om två år när jag är färdig med mina studier kommer jag alltså ståta med en Master of Laws in International Human Rights Law. Inte illa.

söndag 13 juni 2010

myselimys

Jag har inte haft snygga kläder på mig sedan i onsdags och kommer inte ha det igen förrän tidigast på tisdag. Gaah det är görlänge ju! Från i torsdags till och med imorgon har jag antingen jobbat eller varit hemma och på jobbet har jag praktiska, bekväma och inte direkt jättesnygga kläder och när jag är hemma har jag mysbrallor och en schleten tischa/linne. Får lätt panik när jag gått omkring och varit mer eller mindre sunkig så länge, jag vill ha fina outfits nu! Visst, jag kan ju ha snygga kläder på mig hemma men ORKA. Fattar verkligen inte folk som inte har mjukiskläder på sig när de är hemma och slappar (som Anders t ex som just nu sitter bredvid mig i sängen iklädd jeans! Crazy). Det är det första jag gör så fort jag kommer hem; slänger av mig "utekläderna" och tar på mig mina underbara, sköna hemmakläder. Det är lite konstigt, kläder som är sköna att ta på sig i typ skolan, på stan och sådär blir extremt obekväma så fort jag kommer innanför ytterdörren och då bara måste de av med en gång. Kan liksom inte slappna av förrän jag har på mig myskläderna.



Moi, i mysuniformen. Så här jag ut säkert 90 % av all vaken tid.

lördag 12 juni 2010

ett vikt-igt inlägg

För knappt tre månader sen, den 18:e mars, inträffade Dagen D - dagen då jag träffade en dietist och började på Projekt Viktminskning. Jag träffade en diestist för att få hjälp med att äta rätt så att jag kunde börja gå ner i vikt, vilket verkligen behövdes. Vid den tidpunkten hade jag ett BMI på ca 30, vilket är precis vid gränsen för fetma. Normalvikt anses vara ett BMI mellan 18,5 och 25, har man ett BMI mellan 25 och 30 klassas det som övervikt och vid 30 är man alltså fet.

Jag har gått upp och ner i vikt sen jag var 13, men de senaste 3,5 åren bara uppåt. Jag åt för mycket; för mycket godis och andra onyttigheter och för stora portioner. Dock har jag alltid rört på mig ganska mycket så brist på motion har aldrig varit något problem. Jag ville inte vara fet (såklart, vem vill det?), dels av estetiska skäl men även av hälsoskäl (är t ex väldigt rädd för att få typ 2-diabetes eftersom både mormor och morfar har det och det är en klassisk "följdsjukdom" vid fetma och övervikt) och för att det är svårt att hitta kläder som passar när man är fet, framförallt byxor och jeans (vilket alltså är anledningen till att jag aldrig har jeans men det kommer nog ändras snart).

Så, jag beslöt mig för att det var dags att göra något åt saken. Jag fick en remiss till en dietist, träffade henne och fick en hel del nyttiga tips och massa listor på exakt hur mycket pasta, ris, potatis, sås, kött etc jag skulle äta vid en måltid. Vi pratade även om hur ofta jag skulle äta, vad för mellanmål som är bra, hur mycket skräpmat det är okej att äta varje vecka osv. Sedan dess har jag följt hennes råd, inte helt slaviskt naturligtvis - jag har ju faktiskt ett eget sunt förnuft jag kan gå efter också - men till stora delar. Jag är noga med att äta rätt mängd kolhydrater och kött när jag äter lunch och middag (i alla fall när jag själv lagar maten, är inte lika noga om jag äter ute), att äta ofta och regelbundet och jag har dragit ner ganska mycket på mängden onyttigheter (glass, godis, läsk, chips, kakor) som jag stoppar i mig (däremot har jag inte minskat mitt alkoholintag nämnvärt, inte för att det var så stort ändå, men något måste man ju unna sig). Jag har också fått mer självdisciplin när det gäller träning, mitt mål är att röra på mig på något sätt en timme varje dag fast det håller jag aldrig. Ofta blir det 4-5 gånger i veckan, i form av löpning, stavgång, styrketräning och promenader.

Jag lever absolut inte jättestrikt. Jag har inte förbjudit mig att äta någonting, men jag äter det mesta i mindre mängd. Förr kunde jag köpa en stor godispåse på kanske 300 gram varje vecka men nu blir det max 100 gram per vecka. Blir jag godissugen brukar jag köpa vindruvor eller andra goda, söta frukter istället. Jag följer, på ett ungefär, Livsmedelsverkets rekommendationer om hur mycket göttiga onyttiga grejer man får äta varje vecka. Vissa veckor blir det mer och då försöker jag kompensera det genom att äta mindre godsaker veckan efter. Pizza och sånt äter jag kanske en gång i veckan, ibland mer sällan. Jag har vant mig nu vid att inte äta så mycket sötsaker och tycker suget minskar hela tiden. När jag vill äta göttigt brukar jag, förutom frukt, äta grönsaker med dipp eller nötter. Gott och nyttigt.

Jag tror inte för fem öre på alla dessa dieter som finns i mängder. Jag tror att de funkar på så sätt att man går ner i vikt, men sen går man upp lika fort igen när man slutat följa dieten. Och slutar följa den gör man förr eller senare, för vem kan leva på konstiga soppor och milkshakes resten av livet? Det man bör göra är att hitta en sund livsstil som man kan ha resten av livet, det är då man kan nå sin idealvikt och hålla sig till den.

För att jag ska nå min idealvikt - dvs ett BMI någonstans mellan 20 och 25 - behöver jag gå ner minst 15 kilo i vikt. Pust... Jag har kommit en bit på vägen, jag har gått ner en del. Jag vet inte hur mycket jag gått ner i kilon för jag har inte vägt mig (är rädd att jag kommer bli helt fixerad vid vad vågen visar och vilja väga mig hela tiden sen och få ångest om vågen inte visar det jag vill) men jag märker på mina kläder att jag är smalare. Jag kan inte se det om jag tittar mig i spegeln (har väl inte riktigt en objektiv kroppsuppfattning) men jag kan se det om jag tittar på kort. Jag har inte så mycket tålamod och vill helst gå ner alla 15 kilona på en vecka men det funkar ju inte så. Jag hoppas bara jag kommer dit nån gång, om några månader eller så.

Jag har upptäckt några positiva effekter av Projekt Viktminskning: jag har märkt att mina knän, som jag haft problem med från och till de senaste sex åren, gör mindre ont den senaste tiden vilket antagligen beror på att jag gått ner i vikt vilket medfört att belastningen på knäna har minskat. Jag har också märkt vilken skillnad det är när det gäller att hitta kläder som passar, plötsligt kommer jag i kläder som jag inte alls kunde ha för några månader sedan och det är så mycket lättare att hitta snygga grejer i affärerna. Förra sommaren kunde jag överhuvudtaget inte hitta några shorts som passade mig, nu har jag hittat flera. Och jag kan köpa kläder från HM:s Divided-avdelning! Det kunde jag inte förr.

Det låter kanske som att jag tycker det har varit en piece of cake att gå ner i vikt. Det har det abslout inte varit. Eller, på sätt och vis har det varit lätt - jag trodde nog innan jag gick till dietisten att jag skulle vara tvungen att leva supernyttigt, och så är det ju inte - men det är jättejobbigt att hela tiden tänka på vad jag äter, hur mycket jag äter, hur ofta jag äter och att gå omkring med dåligt samvete de veckor det blivit lite för mycket godsaker eller för lite motion. Jag är bra på att ställa hårda krav på mig själv och blir därför väldigt besviken när jag inte lever upp till dem. Jag jobbar på att bli lite snällare mot mig själv, vi får se om det lyckas.

ps. fett många pluspoäng till den som orkat ta sig igenom hela det här mastodontinlägget!

torsdag 10 juni 2010

Om man är en seriös författare som skriver seriösa böcker använder man väl ändå inte uttryck som "hyran chockhöjdes"? Nu blir ju hela läsupplevelsen förstörd, kan bara inte ta någon på allvar som skriver i löpsedelstermer. Ok, jag är kanske lite väl hård, men ändå. Det stör.

Lyckan

i att hitta den perfekta svarta maxiklänningen alltså. Köpte den här "godingen" på Indiska idag och jag älskar den redan. Så fin!


Den stiffa "jag har en pinne i arslet"-posen.


Den spexiga posen.


Niotillfem-posen. här får ni se min nya jeansjacka från Gina Tricot också. Ser ni vilken snygg kombination detta är, med maxiklänning + jeansjacka? Fattas bara tygskor/sandaler och lite fina smycken så är saken biff.


Blottar-posen.

onsdag 9 juni 2010

linser på g

För första gången någonsin sedan jag som åttaåring fick glasögon ska jag testa att ha linser. I förrgår var jag på synundersökning, en mycket obehaglig upplevelse eftersom optikern försökte böja upp ögonlocken med hjälp av en tops. Euwwwwww!!! Fick såklart lätt panik så det gick inte så bra. Får se om det går bättre på tisdag när jag ska dit igen och lära mig sätta in och ta ut linserna. Tills dess ska jag öva på att dra isär ögonlocken (de övre & nedre) så här:



och samtidigt ta med fingrarna på ögonvitorna. Mysigt!

Hoppas verkligen jag kommer över min skräck för att peta mig i ögonen för jag vill ha linser. Har dock bara tänkt ha engångslinser som jag ska använda till exempel när jag festar eller är på stranden eller ska på bröllop och sådär. Börjar bli lite trött på att jämt och ständigt ha glasögon, det skulle vara skönt att kunna variera sig lite ibland. Visserligen trivs jag bra med mina brillor eftersom jag tycker det passar min intellektuella personlighet (höhö) och jag tycker om att se smart ut, men ibland vill man faktiskt bara se snygg ut.

tisdag 8 juni 2010

jag är fascinerad

över alla Victoria & Daniel-bröllopsgrejer som finns överallt. Man kan ju köpa nästan vad som helst; choklad, glasunderlägg, fotoalbum, kylskåpsmagneter, brickor, servetter, teburkar, porslin, handdukar etc. Det är ju helt sjukt! Hur kom de (hovet? Victoria och Daniel?) på att de skulle göra alla dessa prylar? Är det någon överhuvudtaget som köper sakerna och faktiskt använder dem? Jo, jag vet, jag köpte choklad och mazariner men det var ju en skämtpresent. Jag hade kunnat köpa en magnet - som en skojig grej - om jag haft ett sånt kylskåp som man sätter magneter på, men inget annat. Undrar om de kommer rea ut allt efter att bröllopet är över?



Vad sägs om en bröllops-scarf? (Bild från åhléns.se)

kläder & sådär

Trots att jag egentligen gett mig själv shoppingförbud fram tills jag ska åka till Paris (bara drygt två veckor kvar!!! Untz untz untz) så har jag ändå "råkat" köpa lite nytt. Hoppsan...


Gröna trekvartslånga byxor från Vero moda. Inte så jättesnygga men väldigt bekväma, har främst tänkt ha dem på jobbet så då behöver de inte vara särskilt fancy.


Svart, tunn bomullskjol, perfekt att ha på sommaren, från Åhléns. Oj, vad stora mina vader ser ut förresten, måste vara all löpning jag sysslat med under våren som gjort dem mer muskulösa.


Linne (som känns väldigt Kenza av någon anledning) från Åhléns, chinos från Vero moda (ÄNTLIGEN har jag ett par chinos igen! Har haft ett par förut men de är alldeles för stora och jag har letat överallt efter ett nytt par men inga har suttit bra förrän jag hittade de här. Chinos är det perfekta sommarkvällsplagget enligt mig).

Nu vill jag bara ha några shorts, en maxiklänning - den här från HM till exempel:



och den här bikinin från Lindex:



så är min sommargarderob nästan komplett. Behövs bara en jeansjacka och några fina linnen, sen finns det inget mer att önska.

måndag 7 juni 2010

Ord jag tycker om:

spenderbyxor

kvällskvisten

(obs, tycker inte om orden för dess innebörd, utan för att de helt enkelt är trevliga ord rent språkligt)

lite bilder och sådär

Oh my, kände verkligen att jag fick till rubriken till det här inlägget! Bästa någonsin! Men men, det är ju inte rubriken som är det viktiga utan innehållet, som i detta inlägg mest består av bilder (och sådär). Jag har varit hemma (dvs i Gbg & Uddevalla) några dagar, om nu någon missat det, och förutom ett besök på Liseberg haft traditionell filmkväll med Seb (dvs vi har druckit öl och stora mängder läsk, vräkt i oss godis och chips och kollat på halvkassa filmer som vi suttit och brutalt hånat), promenixat vid havet och firat mormor som fyllde 85 år i lördags.


Min kärlek var lite trött.


Jag, i världens snyggaste playsuit (LÄTT årets bästa klädköp hittills!) med en halv gigantisk kanelbulle. Trodde att det skulle vara svårt att få i sig den där halvan men oh nej, den slank ner så lätt så.


Anders har köpt en ny snygg solhatt.


Skeppsviken, Uddevalla.


Det blåste och jag drack öl.


Min kärlek har en tendens att bli trött rätt så ofta.

fredag 4 juni 2010

bonnigt

I Uddevalla, eller Vänersborg snarare, säger man tydligen inte bag-in-box utan "dunk" istället.

Liseberg

I onsdags var jag och Anders Bananders på Liseberg, det var görkul! Älskar Liseberg. Åkte allt förutom Uppskjutet och Höjdskräcken, har fått för mig att de är jätteläskiga av någon anledning och att jag kommer dö om jag åker dem. Jaja... nästa gång då ska jag våga åka dem har jag bestämt mig för.


Anders åker radiobil.


Vi såg den oerhört spännande 3D-filmen Sammys äventyr som handlade om en sköldpadda och människors miljöförstöring. Kul. Inte.




Jag, längst till höger, i Uppswinget, den helt klart roligaste åkattraktionen.


Scaaaary!!!


Lite blöta efter Kållerado.




Anders i sin fina hatt.


Försökte få Anders att köpa den här coola kepan istället men han vägrade.

tisdag 1 juni 2010

epilator

När jag fyllde år fick jag en epilator i present av Anders (inte för att han tycker att jag behöver bli bättre på att raka benen utan för att jag önskade mig en. Ville bara klargöra det). Jag har inte vågat använda den förrän idag, eftersom den ser ut och låter som en mördarmaskin. Det gjorde ASONT att "epilera" benen med den!!! Mycket ondare än vad jag trodde det skulle göra. Aj aj aj!!! Nu är mina ben hårfria men rödprickiga, hoppas det har försvunnit tills imorgon för då planerar jag att vara barbent. Tydligen ska det göra mindre ont för varje gång man använder eländet och det hoppas jag verkligen för den här smärtan är inte att leka med.

Epilatorn = djävulens tortyrredskap.

Satc 2

Såg Sex and the city 2 igår och den var faktiskt inte lika dålig som jag trodde den skulle vara (efter att ha läst diverse tidningsrecensioner som sågade den, alla bloggare har ju naturligtvis varit jättepositiva) men den var inte särskilt bra heller. Det var alldeles för lite New York och alldeles för mycket Abu Dhabi, för mycket snack om Samanthas sexliv (vi vet redan att hon har massa sex, ni behöver inte påpeka det i varenda scen), för mycket neurotiskt Carrie-tjafs (herregud, hur gammal är kvinnan egentligen? 13? VEM tror att ett förhållande består av glitter & glamour 24/7? Ja, förutom Carrie då), för lite Miranda (kändes som hennes karaktär mer eller mindre glömdes bort) och för många fjantiga scener som kändes helt poänglösa och som inte förde storyn framåt ett dugg (som den när kvinnor klädda i niqab (eller vad det det nu heter) slängde av sig sina slöjor och visade upp sina coola designerkläder. Fram med skämskudden! Eller scenen som visats i trailern där Charlotte ramlar av en kamel. Så ONÖDIG!!!), det är precis som att de velat slänga in lite extra scener bara för att få produktplacera snygga kläder.

Det jag gillade med filmen var att Charlotte inte längre har det perfekta hemmafrulivet och... nej, det var väl typ det som var bra. Plus några småroliga scener här och var. Och en del snygga outfits.