lördag 12 juni 2010

ett vikt-igt inlägg

För knappt tre månader sen, den 18:e mars, inträffade Dagen D - dagen då jag träffade en dietist och började på Projekt Viktminskning. Jag träffade en diestist för att få hjälp med att äta rätt så att jag kunde börja gå ner i vikt, vilket verkligen behövdes. Vid den tidpunkten hade jag ett BMI på ca 30, vilket är precis vid gränsen för fetma. Normalvikt anses vara ett BMI mellan 18,5 och 25, har man ett BMI mellan 25 och 30 klassas det som övervikt och vid 30 är man alltså fet.

Jag har gått upp och ner i vikt sen jag var 13, men de senaste 3,5 åren bara uppåt. Jag åt för mycket; för mycket godis och andra onyttigheter och för stora portioner. Dock har jag alltid rört på mig ganska mycket så brist på motion har aldrig varit något problem. Jag ville inte vara fet (såklart, vem vill det?), dels av estetiska skäl men även av hälsoskäl (är t ex väldigt rädd för att få typ 2-diabetes eftersom både mormor och morfar har det och det är en klassisk "följdsjukdom" vid fetma och övervikt) och för att det är svårt att hitta kläder som passar när man är fet, framförallt byxor och jeans (vilket alltså är anledningen till att jag aldrig har jeans men det kommer nog ändras snart).

Så, jag beslöt mig för att det var dags att göra något åt saken. Jag fick en remiss till en dietist, träffade henne och fick en hel del nyttiga tips och massa listor på exakt hur mycket pasta, ris, potatis, sås, kött etc jag skulle äta vid en måltid. Vi pratade även om hur ofta jag skulle äta, vad för mellanmål som är bra, hur mycket skräpmat det är okej att äta varje vecka osv. Sedan dess har jag följt hennes råd, inte helt slaviskt naturligtvis - jag har ju faktiskt ett eget sunt förnuft jag kan gå efter också - men till stora delar. Jag är noga med att äta rätt mängd kolhydrater och kött när jag äter lunch och middag (i alla fall när jag själv lagar maten, är inte lika noga om jag äter ute), att äta ofta och regelbundet och jag har dragit ner ganska mycket på mängden onyttigheter (glass, godis, läsk, chips, kakor) som jag stoppar i mig (däremot har jag inte minskat mitt alkoholintag nämnvärt, inte för att det var så stort ändå, men något måste man ju unna sig). Jag har också fått mer självdisciplin när det gäller träning, mitt mål är att röra på mig på något sätt en timme varje dag fast det håller jag aldrig. Ofta blir det 4-5 gånger i veckan, i form av löpning, stavgång, styrketräning och promenader.

Jag lever absolut inte jättestrikt. Jag har inte förbjudit mig att äta någonting, men jag äter det mesta i mindre mängd. Förr kunde jag köpa en stor godispåse på kanske 300 gram varje vecka men nu blir det max 100 gram per vecka. Blir jag godissugen brukar jag köpa vindruvor eller andra goda, söta frukter istället. Jag följer, på ett ungefär, Livsmedelsverkets rekommendationer om hur mycket göttiga onyttiga grejer man får äta varje vecka. Vissa veckor blir det mer och då försöker jag kompensera det genom att äta mindre godsaker veckan efter. Pizza och sånt äter jag kanske en gång i veckan, ibland mer sällan. Jag har vant mig nu vid att inte äta så mycket sötsaker och tycker suget minskar hela tiden. När jag vill äta göttigt brukar jag, förutom frukt, äta grönsaker med dipp eller nötter. Gott och nyttigt.

Jag tror inte för fem öre på alla dessa dieter som finns i mängder. Jag tror att de funkar på så sätt att man går ner i vikt, men sen går man upp lika fort igen när man slutat följa dieten. Och slutar följa den gör man förr eller senare, för vem kan leva på konstiga soppor och milkshakes resten av livet? Det man bör göra är att hitta en sund livsstil som man kan ha resten av livet, det är då man kan nå sin idealvikt och hålla sig till den.

För att jag ska nå min idealvikt - dvs ett BMI någonstans mellan 20 och 25 - behöver jag gå ner minst 15 kilo i vikt. Pust... Jag har kommit en bit på vägen, jag har gått ner en del. Jag vet inte hur mycket jag gått ner i kilon för jag har inte vägt mig (är rädd att jag kommer bli helt fixerad vid vad vågen visar och vilja väga mig hela tiden sen och få ångest om vågen inte visar det jag vill) men jag märker på mina kläder att jag är smalare. Jag kan inte se det om jag tittar mig i spegeln (har väl inte riktigt en objektiv kroppsuppfattning) men jag kan se det om jag tittar på kort. Jag har inte så mycket tålamod och vill helst gå ner alla 15 kilona på en vecka men det funkar ju inte så. Jag hoppas bara jag kommer dit nån gång, om några månader eller så.

Jag har upptäckt några positiva effekter av Projekt Viktminskning: jag har märkt att mina knän, som jag haft problem med från och till de senaste sex åren, gör mindre ont den senaste tiden vilket antagligen beror på att jag gått ner i vikt vilket medfört att belastningen på knäna har minskat. Jag har också märkt vilken skillnad det är när det gäller att hitta kläder som passar, plötsligt kommer jag i kläder som jag inte alls kunde ha för några månader sedan och det är så mycket lättare att hitta snygga grejer i affärerna. Förra sommaren kunde jag överhuvudtaget inte hitta några shorts som passade mig, nu har jag hittat flera. Och jag kan köpa kläder från HM:s Divided-avdelning! Det kunde jag inte förr.

Det låter kanske som att jag tycker det har varit en piece of cake att gå ner i vikt. Det har det abslout inte varit. Eller, på sätt och vis har det varit lätt - jag trodde nog innan jag gick till dietisten att jag skulle vara tvungen att leva supernyttigt, och så är det ju inte - men det är jättejobbigt att hela tiden tänka på vad jag äter, hur mycket jag äter, hur ofta jag äter och att gå omkring med dåligt samvete de veckor det blivit lite för mycket godsaker eller för lite motion. Jag är bra på att ställa hårda krav på mig själv och blir därför väldigt besviken när jag inte lever upp till dem. Jag jobbar på att bli lite snällare mot mig själv, vi får se om det lyckas.

ps. fett många pluspoäng till den som orkat ta sig igenom hela det här mastodontinlägget!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Super proud of your efforts !!

kakan sa...

Vad kul att du tog dig tid till att skriva ett sådant långt inlägg!

Jag tycker det är jättestarkt av dig att kämpa med viktminskning samtidigt som du står emot trycket och inte börjar gå efter någon destruktiv diet. Jag hoppas att du fortsätter på samma sätt så länge det innebär att du mår bra.

Ta hand om dig!
kramar

Eva sa...

Är stolt över dig vännen! Att ha en hälsosam relation till mat är inte alltid lätt...fortsätt så! Och jag ser också skillnad på dig:)

Sara sa...

Yo lillsis! Tycker också att man ser stor skillnad, det märktes redan när jag såg dig vid påsk. Skönt att knäna mår bättre nu!

Nina sa...

Jag läste hela, och det kl 03.09 på natten minsann! :) Du är starkt anna, bra av dig att skriva om det också! Det syns på varje kort jag ser och hoppas du mår fortsatt bra!

Jag har köpt mobilt bredband nu så vi kan skypea snart :) kraaaaam!

Xiao sa...

du är så himla himla duktigt! du ska vara jättestolt! att gå ner i vikt är inget lätt och det krävs jäkla självdisciplin!

vi ses i helgen! puss och kram