Igår hälsade jag på en kär gammal vän som, för att uttrycka det milt, har det ganska jobbigt. Det var roligt att träffa henne, såklart, men också svårt, mest för att jag aldrig vet vad jag ska säga i situationer som dessa. Det finns så mycket jag vill berätta men aldrig lyckas förmedla för att jag är så rädd för att säga något fel något dumt som gör det värre. Som att fattar du inte hur mycket du har att leva för? Fattar du inte att du inte bara kan lämna alla - mig - i sticket? Du skulle bara våga lämna mig, då letar jag upp dig var du än är och ger dig stryk. Bara så du vet.
Och så undrar man kunde jag gjort något? Kan jag göra något? Förstår hon hur mycket jag tycker om henne hur mycket jag bryr mig hur mycket hon betyder? Men det spelar kanske ingen roll och jag får inte reda på det heller eftersom jag inte frågar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar