Ibland blir jag så oerhört trött på mig själv. Min stresströskel måste vara oerhört låg, jag kan inte ens läsa en och en fjärdedels slappkurs samtidigt utan att känna stress trots att båda är oerhört icke-tidskrävande. Minsta lilla utöver de vanliga rutinerna och jag får omedelbart svårt att sova, vilket i sin tur genererar humörsvängningar, deppighet och mer stress. Tröttsamt i både bildlig och bokstavlig bemärkelse.
Annat som irriterar är att jag valde att ta studieuppehåll för att komma bort från juridikstressen och ta det lugnt en termin. Men, nöt som jag är, hittar jag förstås något annat att stressa upp mig över. Nu när jag inte behöver plugga särskilt mycket vill jag istället se till att bli fett allmänbildad, vilket leder till - surprise - stress när jag inte hinner läsa dagstidningar, romaner, Amnestyinformation och facklitteratur, se på film och de senaste tv-serierna, skriva Den Stora Romanen, kolla People.com och Style.com, träna och promenera, skapa en uppfattning i olika samhällsfrågor, ha koll på samtidskonsten och allt annat jag vill göra varje dag. Så oerhört onödigt.
Och jag som skulle lära mig att vara en nöjd medelmåtta utan krav på att vara högpresterande - jovisst. I nästa liv kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar