måndag 3 januari 2011

Dag 4 - Din bästa vän

(Fortsätter sakta men säkert med det här 30-dagar-projektet...)

Jag har två personer i mitt liv som står mig väldigt, väldigt nära, som vet i princip allt om mig, som jag alltid ringer/pratar med när jag mår dåligt (och när något bra har hänt), som får mig att må bättre och som alltid stöttar mig och tror på mig.

Den ena är Anders. Jag vet att jag kan säga precis vad som helst till honom och han förstår. Han fattar allt. Det är nog det allra viktigaste i en relation, att man förstår varandra, tycker jag. Det är därför vi passar så bra ihop, vi fattar hur den andra tänker. Anders är min största trygghet i livet och så länge jag har honom vid min sida känns det som jag kan göra vad som helst. Livet blir så himla mycket lättare att leva när Anders är en del av det.

Den andra personen är min vän Sofie, min partner in crime. Vi har inte känt varandra så länge, drygt fyra år, men det känns som vi varit kompisar hur länge som helst. Även med Sofie vet jag att jag kan säga vad som helst till Sofie och hon förstår. Alltid när någonting är jobbigt och jag pratat av mig med henne så känns det bättre. Vi är väldigt lika, tänker på samma sätt, reagerar oftast likadant på saker och ting. Vi kan vara jättejättedjupa med varandra och prata om jättejobbiga saker samtidigt som vi kan vara hur flamsiga och tramsiga som helst. Tillsammans är vi oövervinnerliga.

Jag är så tacksam över att jag har haft turen att få ha två bästa vänner. Många människor har tyvärr ingen i sitt liv som de skulle kalla sin bästa vän, och jag har två helt fantastiska personer i mitt liv som jag hoppas alltid kommer finnas där.

1 kommentar:

Sofie sa...

nu fick du mig att gråta Anna. tack så jättemycket för de fina orden. det betyder så mycket för mig att veta att du känner så. det är helt ömsesidigt. vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade dig vid min sida genom livet. utan dig hade livet varit mycket svårare och jobbigare och inte alls lika kul. always partners in crime!