Mitt hår

Nu äntligen är mitt hår typ så långt som jag vill att det ska vara. Jag har väntat på detta i fyra långa år. Låt oss ta en titt på hur mitt hår har förvandlats de senaste fyra åren:


Augusti 2007 klippte jag mitt hår supersuperkort. Egentligen en rätt fin frisyr förutom att jag ser ut som mamma.....

Augusti 2008 - tantfrisyrernas tid. Nackdelen med att klippa håret kort är alla dessa fula tantfrissor man måste genomlida i väntan på att håret ska växa ut igen. Det blir ju inte bättre heller av att jag ytterligare tantar till mig genom att ha väskan hängandes fram på magen......

Augusti 2009. Äntligen är håret axellångt, vilken lycka. No more tantfrissor!

Augusti 2010 - förra året blev håret såpass långt att det gick att locka det.

Augusti 2011 - i år har jag kunnat ha sidfläta och sidtofs, hurra! Som jag längtat. Och om en månad cirka ska jag ta nästa stora steg, om jag vågar - nämligen att permanenta håret. Jag älskar lockigt hår och sörjer att mitt är helt spikrakt så nu banne mig ska det bli ändring på det. Jag tror att håret är tillräckligt långt nu så att det inte gör något om det blir lite kortare med lockar i. Det känns lite läskigt att göra en permanent, jag är rädd att håret ska bli förstört. Men jag måste våga prova annars kommer jag ångra mig.