Alltså. Nu har jag kollat på nästan hela fjärde säsongen av One Tree Hill och jag vet inte vad som hänt men jag gillart faktiskt. Det är inte lika klyschigt som tidigare och stundtals dyker det till och med upp lite humoristiska scener (tidigare säsonger har de enda skrattljud som kommit ur min mun varit hånskratt men nu har det varit kul på riktigt), som den när Deb kommer hem efter rehab och hela huset är jättestökigt efter en stor fest som Nate har haft och Deb tror att hon har lämnat huset så när hon åkte in och så ber hon om ursäkt och Nate ba "whatever, bara du städer upp". Sketaskoj!
Dan är inte lika irriterande, det är inte lika mycket prat om hjärta och smärta, dialogerna är nästan trovärdiga, de flesta karaktärerna är visserligen tråkigt moraliskt korrekta men ändå uthärdliga och det finns faktiskt några popkulturella referenser inbakade i kletsmeten. Serien är inte alls i närheten av OC:s storhet men är rätt okej ändå. Som vanligt gillar jag huvudrolls-brunetten bäst, i det här fallet Brooke. Jag vet inte varför men hon och OC-Summer och Gossip Girl-Blair är så likeable. Förresten, vad är grejen med det tycks vara standard att ha ett tjejradarpar i alla teen-dramaserier där den ena tjejen är brunett och den andra blond? Typ Summer och Marissa, Brooke och Peyton, Blair och Serena. Känns väldigt ABBA eller nåt.
En störande sak är att basketen har så stor plats i serien. Vem bryr sig om high school-sport? Och att FBI skulle utreda att någon spelat dåligt med flit i en match i high school - please. Det är liksom inte ens i närheten av trovärdigt.
Att Peyton är dark och twisted - hm. Köper inte riktigt det, men känns mer så än att Grey's-Meredith skulle vara det. Är det också något slags återkommande tema i dramaserier nowadays, att ha med en karaktär som är dark och twisted? Så töntigt och onödigt att karaktärerna öppet säger det själva, det blir ju mycket mer realistiskt om man märker det genom hur en person uppträder istället, som Ally McBeal exempelvis. Inte för att hon var särskilt dark men mer än Peyton och Meredith.
Varför måste Karen vara nån slags ljuv Moder Teresa hela tiden? Det är hon och Haley som är de genomgoda i serien, naturligtvis väntar båda barn också, hej kliché! Det är sån Disney-moral över deras karaktärer; de gör aldrig fel, de är alltid snälla, de sätter familjen främst, de har "rätt" värderingar yada yada yada. Särskilt Karen vandrar ju bara omkring och är Den Goda Modern, som tagen ur en Marianne Fredriksson-roman.
Avsnittet som är tydligt Breakfast Club-inspirerat där alla high school-kidsen ska lära känna varandra och inse att de inte är så olika varandra som de tror - kära nån. Det är vackert i teorin med tanken att alla kan vara vänner om de lägger sina olikheter och fördomar åt sidan men i praktiken blir det mest smörigt och kletigt.
Hur som helst. Nu har jag kritiserat tillräckligt, jag tycker ju faktiskt att serien är helt okej och här är ett foto på Brooke:
