Ally forever

Min första kärlek i livet var Ally McBeal. Satt som klistrad varje tisdagskväll, efter att ha bråkat med mamma och pappa som ville titta på Aktuellt (detta var innan vi skaffade en till tv, då blev det frid och fröjd i huset, tills fyran slutade fungera på den nya). Serien gick i sex säsonger, så vitt jag minns missade jag endast två avsnitt allt som allt. (Det stör mig fortfarande lite, jag vill se där förbaskade två avsnitten.)

Ally, hon måste vara en av de mest o-käcka tv-människorna någonsin. Alltid deppig, cynisk, neurotisk, men ändå obotlig romantiker. Typ som...jag. Ally har nog påverkat mig minst lika mycket som riktiga människor jag mött, främst för att hon verkligen "bejakade sina känslor" (åh, jag skäms lite över att jag precis skrev så, guuud så klyschigt) och bara var allmänt wierd och alldeles, alldeles underbar. Minns att jag gillade hennes kläder och att jag verkligen ville ha samma frisyr som hon. Och hennes lägenhet, och Renee som BFF, och hennes jobb (men nej, det var inte Ally som fick mig att börja läsa juridik). I flera år, well, faktiskt så sent som förra året, gick jag omkring och hade ett ledmotiv, ni vet som Ally har i serien efter inrådan från hennes terapeut, och jag har fortfarande kvar blandband med låtar från Ally-soundtracket.

Och herregud, vilken hjärtesorg när Larry the man försvann! Jeezus... han som verkligen var the One för Ally.

Och alla de andra karaktärerna. Ling, världens bästa bitch, Nelle, Elaine (åh, det var så synd om henne), Billy, Georgia, Bullen, Richard och hans fishisms. Bästa tv-serien någonsin.

Anna hjärta Ally. Forever.

(Ni har väl inte missat att tv 4+ visar Ally McBeal varje vardag, kl 18:10? Utom fredagar, då är det 18:00.)