söndag 4 mars 2007

din vilsna vänskap genom sekler strövar





Idag mötte jag av en slump en gammal gymnasieklasskamrat - Dzemo kallad. Det kändes en smula underligt, som det gör när man stöter på någon man inte träffat de senaste tre åren. För att stilla andra klasskamraters eventuella nyfikenhet på vad denne Dzemo sysslar med nuförtiden kan jag berätta att han bor i Göteborg, i Gamlestan för att precisera det hela och pluggar molekylärbiologi. Detta är han klar med om drygt ett år och då har han tänkt att söka doktorandtjänst.

7 kommentarer:

Anonym sa...

flödande updates, very good lillbruttan:)

Anonym sa...

Där ser man. Coolt!

Anonym sa...

Boka Jonas i Malmo tycker jag. Vet ju inte hur svart det blir for mig att ta mig till Udevalla en torsdag. och om vi aker till malmo blir det en mysig liten utflyckt over helgen!

Malin sa...

minsann! grattis dzemo.

Anonym sa...

Yo! Den Karin Boye-dikten du hade som rubrik i förra inlägget hade jag som högläsningsval inför hela min gymnasieklass. Dessutom citerade Tommy svensson den en hel del under fotbollsvm -94. Värdelöst vetande, jag vet, men är lätt uttråkad just nu./S

kaffechoklad sa...

jag tänker på förra veckans avsnitt i gg när de pratade om något inlindat i pannkaka och knutet med en baconskiva runt... förutom då att den är deppig och sorglig...

Anonym sa...

Brukar också träffa på Dzemo då och då på Chalmers-området. Som bekant var han och jag klasskamrater redan på mellanstadiet. Senast hejade jag på honom på Avenyn i höstas. Världen är i sanning liten.