blame it on my youth

Det slog mig häromdagen. Jag är 23 år och för gammal för att ha använt Facebook som verktyg för att söka information om potentiella partners. När folk dejtar idag kollar de upp varandra på Google, Facebook, Ratsit, Youtube och annat sånt däringa internetgrejs. När jag var tillgänglig på marknaden, det vill säga för ungefär fyra år sedan, gjorde man minsann inget dylikt. Det enda som fanns var Google och det hade man ännu inte fattat att det var en potentiell dejtvarningssökmotor. Man gick helt enkelt på dejten och hoppades på det bästa, att killen inte var en seriemördare/våldtäktsman/allmänt weirdo.

Jag känner mig gammal. Ute. So last season, eller rättare sagt, så början av 2004. Jag hänger inte med längre. Visserligen behöver jag inte det heller eftersom jag har mitt på det torra, men ändå. Det känns hårt. Jag är för gammal för Facebook.