you're no longer my business, it's all up to you

Mitt största störningsmoment just nu är arbetsnarkomaner. Människor som jobbar jämt jämt jämt och dessutom tror att de är coola för att de arbetar så mycket. Kanske är det för att jag eventuellt kommer ge upp allt vad karriär heter och bli arbetslös resten av livet som jag tycker så, men det känns oerhört patetiskt att satsa så mycket på karriären. Då kan man inte vara särskilt intresserad av att bilda familj eller ha några intressen att ägna sig åt. Och varför är det viktigt att tjäna så mycket pengar om man ändå inte har tid att spendera dem? Nej, jag förstår verkligen inte. Aldrig i livet att jag vill jobba mer än fyrtio timmar i veckan när det finns så mycket annat som är så mycket roligare. Aldrig att jag skulle jobba på advokatbyrå typ tolv timmar om dagen och inte ha någon fritid. Jag tror att folk som är arbetsnarkomaner antingen är folk som jobbar med sitt intresse eller inte har några intressen alls, eller pengahungriga, eller har stor prestationsångest. Det är enda förklaringen jag kan komma på.