Kära blogg.
Jag är avundsjuk på folk som är bra på att använda bildspråk när de skriver. Jag vill också kunna göra det men det är verkligen inte min påse chips, jag får inte till det och mitt språk blir torrt som fnöske. Jag undrar om sådana som är duktiga med metaforer och liknelser är sådana som tänker på samma sätt, så att de bara behöver överföra sina tankar på papper. Kanske har de väldigt livlig fantasi och har lätt för att komma på klatschiga ord.
Går det att vara en fantastisk författare om man inte har ett fantastiskt bildspråk? Jag tvivlar.
3 kommentarer:
syster.
jag tycker att ditt språk är väldigt bra och helt otorrt. Perfekt författarspråk. Jag tvivlar inte.
Kära Anna.
Det finns många författare som har blivit kända för just detta. Tänk Hemingway och Steinbeck (am I right, eller har jag blandat ihop gubbarna?). Dessutom är det väl lite coolt att som tjej ha ett knapert bildspråk, eftersom det traditionellt tillhört ett mer manligt författarskap.
Som en person som ganska ofta använder mig av metaforer kan i alla fall jag säga att jag tänker på precis samma sätt. Ibland blir jag trött på det, kan jag inte få tänka konkret nån gång? Men bilderna bara finns där. När jag skriver skönlitterärt anstränger jag mig mer för att få till precis rätt bilder, men oftast kommer de väldigt naturligt.
tack maja även om jag inte håller med.
LSM: jo, Hemingways språk är oerhört torrt och jag är därför inte särskilt förtjust i det. Dock är han ju en oerhört stor författare. Steinbeck använder väl ändå en del bildspråk? Var i och för sig ett tag sen jag läste honom senast så jag kanske minns fel.
Hur som helst så kan man nog vara en eminent författare även utan bildspråk men jag är fortfarande avundsjuk på folk som är bra på det eftersom det är sådana texter jag själv föredrar att läsa.
Skicka en kommentar