intellektuell?

Kära blogg.

Det fanns en tid när jag ansåg att jag var intellektuell. Jag läste lyrik, diskuterade litteratur som om det inte fanns någon morgondag och hade skarpa åsikter och analyser om det mesta från politik till mode. Sedan hände något. Efter gymnasiet var det som att jag inte riktigt orkade fundera så mycket längre och de senaste åren har det gått utför lika snabbt som Dramatens publikstatistik (notera hur jag i all fall gör en intellektuell liknelse här. Eller är det metafor? Jag kan inte skillnaden längre). Jag började läsa juridik och fattade ingenting. Jag började läsa idéhistoria och fattade ingenting. Jag försökte diskutera politik men hade inget att säga. Jag har läst Brott och straff två gånger och förstår fortfarande inte tjusningen med den. Jag såg Det sjunde inseglet och tyckte mest den var komisk. Jag försökte skriva kvicka kulturartiklar i en studenttidning och misslyckades. Jag ville analysera tvserier och sätta in dem i något slags samtidssammanhang men jag visste inte ens hur jag skulle börja.

Jag vet inte om det är mitt ökade alkoholintag som sakta men säkert tagit död på mina stackars hjärnceller eller om jag blivit mer korkad eller om jag helt enkelt bara inte har lust att lägga ner tid på att vara intellektuell. Jag vet inte och det stör mig. Hur ska jag nu kunna bli framstående humanrättsjurist/tankesmedjemänniska/debattör/journalist/författare/professor om det fortsätter så här?