lördag 5 september 2009
I don't wanna be without you babe
tycker det är lite lustigt med folk som på frågan "vad ska du göra i helgen?" svarar med "vi ska...". har länge tänkt att det handlar om att man inte längre först och främst ser sig som en självständig individ utan som del i ett par, något som jag alltid stretat emot. jag vill ju i första hand bara vara jag, inte en del av annaochanders, men på senare tid har jag upptäckt att jag faktiskt ibland svarar "vi" på en "du"-fråga och det har känts lite konstigt och ovant men inte obehagligt. det kanske är ett ofrånkomligt faktum att alla som är i ett seriöst förhållande som varat en tid blir "vi"-människor?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tror faktiskt inte att det bara är ett parsyndrom, utan det kan även vara ett tecken på att man leker med sina kompisar så mycket att slutar tänka på sin existens som ett "jag" och mer som ett "Vi".
Jag börjar t.ex. alla mina frågor till de kära jurizterna med ett "vad ska vi göra i helgen". Att inte umgås är inte ens en greppbar tanke :)
Är jag för osjälvständig anna? Frågan är nästan retorisk, eftersom det uppenbara svaret är ja! :)
Tror faktiskt inte att det bara är ett parsyndrom, utan det kan även vara ett tecken på att man leker med sina kompisar så mycket att slutar tänka på sin existens som ett "jag" och mer som ett "Vi".
Jag börjar t.ex. alla mina frågor till de kära jurizterna med ett "vad ska vi göra i helgen". Att inte umgås är inte ens en greppbar tanke :)
Är jag för osjälvständig anna? Frågan är nästan retorisk, eftersom det uppenbara svaret är ja! :)
det är mycket trevligare att vara ett "vi"! och det är inte så konstigt heller, människan är ju ett flockdjur.
btw, synd att du inte kunde komma ikväll:(
Skicka en kommentar