måndag 17 maj 2010

kids & sånt

tanken på att skaffa barn skrämmer mig. jag vet att jag någon gång, i en inte alltför avlägsen framtid, vill ha ungar men bara tanken på att dygnet runt i minst 18 år behöva ha ansvar för någon annan känns jätteläskigt. att aldrig mer bara behöva tänka på mig själv, kunna göra precis det jag vill när jag vill - jag ryser av obehag. ett svenssonliv med tre kids, villa och volvo i en villaförort, dagishämtningar och -lämningar, en ändlös räcka av skjutsande till fritidsaktiviteter och kompisar, städande, tvättande, diskande och matlagande. och däremellan ska man hinna ha ett heltidsjobb, egna fritidsaktiviteter och ett socialt liv, helst utan att bränna ut sig. får ångest bara jag tänker på det. går det att ha barn utan att ha ett svenssonliv? och vad har man istället? tänk om alla mina kompisar vill ha svenssonliv och aldrig kommer ha tid att umgås med mig? det är ju i princip lika illa som om jag själv har ett svenssonliv.

ärligt talat, jag vet faktiskt inte om jag någonsin vill bli vuxen. kan jag inte få leva i min studentlivsbubbla för evigt? fast jag vet i och för sig inte om jag vill det heller. finns det ett mellanting?

7 kommentarer:

Annika sa...

du behöver ju inte prompt ha TRE barn :P Själv tänker jag mig max två, MAX alltså. Skönt förresten att någon annan också skräms av tanken.....

AnnaBanana sa...

annika: nej jag vet, jag måste ju inte ha tre barn, men jag har fått för mig att det är den ultimata mängden ungar. två är för lite, fyra för mycket. men vem vet, om jag får ett barn vill/orkar jag kanske inte få fler sen.

kakan sa...

jag tror att mycket av rädslan ligger i att hela familjetjosandet faktiskt börjar ligga i en realistiskt överskådlig framtid och därför blir det plötsligt så himla mycket mer skrämmande. Så upplever iaf jag det.

Håller för övrigt med om att tre barn är det ultimata antalet:)

Malin sa...

Jag har nog tänkt skaffa barn i sinom tid utan att leva det livet ;) tror att hela familjegrejen verkligen blir vad man gör det till, faktiskt.

AnnaBanana sa...

kakan: ja det är säkert så. krävs kanske en anpassningsperiod och sen känns det kanske inte så farligt längre. förhoppningsvis.

malin: men frågan jag ställer är ju HUR man skaffar barn utan att sen leva svenssonlivet. det är klart att det blir vad man gör det till men det är svårt att komma ifrån dagislämningar, städning, tvätt, matlagnng, skjutsning etc. frågan är hur man kan göra de sakerna utan att deppa ihop totalt.

Sofie sa...

jag har svaret Anna. du o jag ska självklart bo grannar och fortsätta att till viss del leva det liv vi lever nu. så våra män ska lite då och då ta hand om barnen så kan du o jag göra kuliga saker, som typ festa, göra nattliga vandringar, spontana o tokiga saker som bara du o jag kan..;). jag tror att nyckeln till att inte få ett tråkigt svenssonliv är att se till att ha tid för varandra i förhållandet men också för sina vänner. för att kunna få denna tid så måste man lämna bort barnen ibland och då får mor-och farföräldrar ställa upp och om inte dom kan så kanske man har syskon eller kompisar som gärna ställer upp och är barnvakt.

sen kommer man aldrig komma ifrån dom mindre roliga delarna av familjelivet som lämningar, tvätt, matlagning osv men så länge man har andra roliga saker vid sidan av allt detta så tror jag att svenssonlivet blir riktigt kul!

AnnaBanana sa...

sofie, det låter som en bra plan!