torsdag 27 maj 2010

nöjd?

När jag var i Amsterdam fick jag frågan om jag var nöjd med mitt liv. Jag har funderat över det sedan dess och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska svara. När det gäller vissa saker är jag nöjd; jag känner att jag har valt rätt utbildning, jag har många fantastiska vänner, jag har Anders som jag vill vara tillsammans med resten av mitt liv, jag har för en gångs skull lite sparpengar som jag kan lägga på resor och jag mår för det mesta bra. Finns inte mycket att klaga på. Men. Ibland känns det ändå som att det är något som saknas fast jag vet inte riktigt vad det är. Jag skulle liksom vilja ha lite mer untz i livet, men jag vet inte exakt vad det här untz:et är. Bara nånting som skulle göra livet mer wild & crazy, typ. Lite mer part-hey så att säga. Jag väntar bara på att jag ska komma till insikt om vad det är som egentligen fattas så att jag kan göra något åt saken.

Nu, kära läsare, ställer jag frågan till er: är ni nöjda med ert liv? Varför/varför inte? (Plz svara, vore pinsamt om jag inte fick några kommentarer)

12 kommentarer:

kakan sa...

Jag vill så gärna vara nöjd med mitt liv, för egentligen tycker jag att jag inte har något att klaga över. Jag har kärlek, vänner och en fin familj, (mycket fint)tak över huvudet och (god) mat på bordet, jag klarar skolan galant och jag har dessutom extrajobb. Grädden på moset e la att jag (eller min familj dåra) har världens bästa sommarstuga på bästkusten.

Samtidigt kan jag aldrig låta bli att vara missnöjd, jag ångrar val av utbildning, gnäller över en tråkig garderob och så brukar jag tycka att jag är misslyckad som ungdom. Och precis som dig saknar jag untz:et, ja satan i gatan vad jag saknar untz:et...

(och nu känner jag att jag kanske blir lite väl personlig för en bloggkommentar men vad gör man inte för världens bästa annabanana *smör*)

Anna sa...

kakan: men hur definierar du det dära untz:et då?

kakan sa...

ja aa... lite mer glitter och glamour, action och part-hey, magpirr och klackar som slår mot trottoarer. Mer inspiration kanske? Eller bara större umgängeskrets? Kanske har jag bara förläst mig på niotillfem?

Samtidigt vet jag att ju högre toppar desto djupare dalar, och jag vet att jag inte vill tillbaka till ett sådant liv. Kan störa mig sjukt mycket på att min tillvaro är rätt mycket zen, även om jag mår så mycket bättre nu än när jag var yngre så gråter min inre drama queen floder...

Anna sa...

hehe, jo man vill ju gärna ha lite drama & spänning i sitt liv. skulle också vilja ha större umgängeskrets, men det är ju inte jättelätt att få. inte för att jag direkt försöker heller. skulle dock inte vilja leva niotillfems liv, tycker hon och hennes kompisar mest känns jobbigt mediasverigeängsliga.

kakan sa...

Ja det där med umgängeskrets är ju lite av ett evigt gissel.

Egentligen skulle inte jag heller vilja ha hennes liv men det är svårt att inte ryckas med och bli avundsjuk, på henne och på andra bloggare. Borde kanske sluta läsa bloggar? Känns som att de inte bara hämmar utan vrider tillbaka min mentala utveckling och förvandlas till en uttråkad tonåring igen.

Anna sa...

du får inte sluta läsa min blogg!!!

tänk på att niotillfem (och många många andra bloggare) bara visar en perfekt yta. deras liv är antagligen inte så roliga som det verkar.

kakan sa...

Nu har jag i och för sig varit extremt hippietillfredsställd med mitt liv (typ känt mig så fånigt TACKSAM för "livets gåvor")ända sedan vi kom hem från Amsterdam. Man kan ju hoppas att den känslan håller i sig.

Och nu tycker jag bannemej att alla andra coola läsare måste kommetera här:)

Anna sa...

Amsterdam kan nog ha den effekten på en...

Lina sa...

Jag är jättenöjd med mitt liv. Fantastiska vänner och underbar familj. Bra utbildning med spännande jobb som väntar runt hörnet. Finns bara en sak som fattas (och vi vet alla vad det är), men har jag tur väntar det också runt hörnet :)

Sköna Helena sa...

Jag är också nöjd med mitt liv. Vågar nog säga att jag aldrig har varit så här nöjd, men vågar också säga att jag nog nästan alltid har känt så (hej miss kräk-positiv), mest för att jag inte har vågat känna på något annat sätt, för tänk om jag inte uppskattar det jag har och något plötsligt försvinner. Vilken skräck! Men den här nöjdheten är annorlunda än alla de tidigare, för nu känns det som att jag har landat lite - åtminstone för en stund. Jag har kärlek, jag har vänner, jag har det bästa jobbet jag kan tänka mig, bor i den bästa staden, i den bästa lägenheten. Det bästa för mig alltså. Och tidigare har jag varit så rädd att förlora något att jag nästan inte har vågat njuta, men nu, den senaste tiden, har något slags 'vuxet' lugn lagt sig över alltihop. Så jag är nöjd, men inte orolig - för även om något skulle försvinna vet jag mer om vem jag är nu och vad jag vill. Och det kommer ju inte ändra sig. Sedan kommer jag säkerligen börja jaga igen snart, men just nu för stunden är jag nöjd.

S. sa...

Det här kommer bli en för lång kommentar...

Jag är i grunden väldigt nöjd med mitt liv. Jag är nöjd med mitt jobb, min lägenhet, ekonomi, familj, mina vänner och jag är nöjd och glad över den trygghet som jag får av dessa saker och personer.

Ska jag vara ärlig så är jag dock lite extra nöjd pga av att jag prövat på att leva ett liv som var diametralt motsatt. Ett liv som var för wild & crazy, med en mycket större bekantskapskrets än vad jag har nu, med väldigt mycket party och med för mycket untz (som för mig var ansvarsfritt festande) osv. För mig blev dock hela den skiten väldigt tom när jag inte var nöjd med min utbildning/jobb och när jag inte hade någon att verkligen dela det med.

Jag kan ibland känna att jag vill ha mer part-hey och allmän untz men då kommer jag ihåg hur djävla dåligt jag mådde när jag faktiskt hade det. Det är en klyscha men man ska vårda det man har – speciellt när man är generellt lycklig. Dock tycker jag att man kontinuerligt ska utvärdera sitt liv och reformera de bitar som man kanske inte är nöjd med.

Jag tror att vi på något plan alltid vill ha något som vi för tillfället inte har och det är en i grund och botten positiv sak. Dock ska man inte låta det man inte har definiera en och hur man ser på världen – för när man väl skaffat det man inte hade så är det något annat som man vill ha…antar att en balansgång att vandra; att vara nöjd, men inte att stå fastbunden; att vara ambitiös, men inte dumdriftig.

Samtidigt har Kakan en poäng med att desto högre toppar desto djupare dalar...

Det här var ett intressant ämne. Återkommer nog i veckan.

Xiao sa...

hm, har nog aldrig riktigt funderat över det. just nu känns det som om vi är i den del av livet då ingenting är omöjligt. eller ja, det är klart det är saker som är omöjligt med det mesta är möjligt. det är kul.

jag är väldigt nöjd med min lott i livet, att jag fick växa upp här. och att det har gått bra för mina föräldrar så att jag har fått en grundtrygghet.

kan inte komma på så många saker som jag inte är nöjd med, det finns viktiga delar som hänger lite löst, som vem jag kommer dela största delar av mitt liv med, vart jag kommer jobba när jag blir stor... men är iof rätt nöjd med ovissheten =)