Om abort, igen

Eftersom jag mycket sällan kan hålla tyst när jag blir upprörd eller förbannad kan jag såklart inte låta bli att kommentera Underbara Claras inlägg om abort.

Det irriterar mig något ENORMT med människor som ska ta barnets perspektiv i abortfrågan. Det handlar om kvinnans rätt att bestämma över sin kropp, inte fostrets rätt till liv. Fostret är en del av kvinnans kropp, inte en självständig person.

Jag förstår inte heller problematiken kring att gränsen för abort är 22 veckor och att fostret andas när det kommer ut. Jag förstår att det kan kännas jobbigt för sjuksköterskorna som tar hand om fostret men det är sånt som ingår i deras jobb. Personalens upplevelse av aborterade foster ska ej påverka kvinnors rätt att göra abort. Precis som en försvarsadvokat kanske inte tycker det är kul att försvara en våldtäktsman men hon gör det ändå för det är en del av hennes jobb. I Sverige har vi inte sk "conscience clauses" i anställningskontrakt, dvs man kan inte vägra att utföra en arbetsuppgift pga sin egen personliga moral. Har man ett yrke ingår det både trevliga och mindre trevliga arbetsuppgifter.

Den här moralpaniken kring att kvinnor aborterar foster som skulle kunna vara livsdugliga - vad spelar det för roll hur gammalt eller välutvecklat fostret är? Är det oönskat så är det. Det är fortfarande kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och fostret är en del av kroppen.