spending my time

Vad är egentligen gerjen med backhoppning? En snubbe på skidor som hoppar långt. Inte alls samma spänning som med höjdhopp eller längdhopp, inte alls lika fascinerande. Känns bara så... meningslöst.

du sökte en kvinna och fann en själ

Varför är det så många som feminiserar ord jämt och ständigt? Lärarinna, författarinna, segrarinna - är det så himla viktigt att poängtera att det är en kvinna? Kommer det inte att framgå ändå i texten/pratet? Så typiskt att man måste verkligen peka ut att det här en kvinna, det tycks ju inte behövas med män. Det absolut värsta exemplet på feminiseringar läste jag i en tidningsartikel för att tag sedan; "den kvinnliga vinnarinnan". För det första, vinnarinna är inte ens ett ord. För det andra, hade det varit ett ord hade man inte behövt skriva kvinnliga innan.

Suck.

melodifestivalen, # 4

Kvällens...

mesta icke-schlageroutfit: Magnus Ugglas uniform.
tantigaste: Sanna Nielsen, som vanligt. Hur tuff/sexig hon är försöker vara, så lyckas det aldrig.
fulaste outfit: Andreas Johnssons skinnkostym. Hu!
tatuering: övergångsställeskylten på Caroline af Ugglas arm. Gillar inte alls tatueringar i vanliga fall men den här var faktiskt snygg.
sämsta låtar: Caroline af Ugglas Tror på dig och Veronas La musica.
bästa låtar: onanilhyllningen (Åh) När ni tar saken i egna händer med After Dark, och A little bit of love med Andreas Johnsson.
tråkigaste: I remember love med Sarah Dawn Finer. Gillar inte ballader i schlagersammanhang.
snyggaste outfits: Luuk var stilren as usual och Veronas kläder var jättesöta, förutom de hemska vita stövlarna. Vita stövlar - mycket sällan snyggt.
skräll: att Magnus Uggla "bara" kom till andra chansen och att Sannas tråklåt inte åkte ut.

vila i frid

Idag, kära vänner, sänds det allra sista avsnittet av OC i amerikansk tv. Låt oss alla ta en tyst minut för en av de bästa tv-serierna ever.

melodifestivalen, del 3

Kvällens...

slemmigaste: var utan tvekan Magnus Carlsson, i någon slags sleazy outfit och rakat bröst.
Kylie-wannabe: Therese i sina fulsnygga kläder.
Peter Jöback-kopia: Sebastian. De är verkligen helt sanslöst lika! De måste vara släktingar.
sömnpiller: Sonja Aldén. Men söt klänning hade hon.
fulaste byxor: helt klart Nannes turkosa med fladdrande band.
snyggaste kläder: bars av bruden i MissMatch med någon slags byxdress. Inte för att konkurrensen var särskilt hård, rätt svagt startfält outfitsmässigt sett.
bästa: Sebastian! Förtjänade verkligen att gå till final, vilket Måns definitivt inte gjorde. Värsta übergeekiga låten, men vad kan man förvänta sig av Fredik Kempe?
sämsta: I mina drömmar.

ny klänning

Tyckte jag behövde något nytt i garderoben, alltså köpte jag denna lilla våriga klänning från Gina Tricot för endast 149 kr, samt en ring från Indiska för 12,50 kr.

honey, welcome to my box

Kate Moss har blivit vaxdocka på Madame Tussaud's i London och är sig inte lik.
















(Bild från Dlisted.)

varför låter allt bättre på latin?

Som juriststudent får man lära sig en hel del skojiga latinska uttryck:

pacta sunt servanda: avtal skall hållas
culpa in contrahendo: vårdsläshet vid avtals ingående
de lege lata: så som lagarna är
de lege ferenda: så som man vill att lagarna ska vara (detta uttryck står för övrigt på min blå ryggsäck som följde med vid lagboksköpet)

...samt min favorit just nu; casus mixtus cum culpa, vilket typ betyder olyckshändelse blandat med vårdslöshet. Först är du vårdslös, sedan inträffar en olycka, som inte skulle hänt om du inte varit vårdslös först. Typ.

stick hål på min kevlarsjäl

Favorittvserien just nu: Navy CIS (på kanal 3, kl 2o på söndagar och vid 23 på vardagkvällar). Är inte något större fan av deckare och thrillers, varken i bok-, film- eller tvform, men den här serien har jag verkligen fastnat för. Kanske för att karaktärerna är realistiska och mänskliga, ovanligt i den här genren, och det finns till och med relationer mellan dem som inte är perifera utan utvecklas. Det handlar inte bara om brott, man lär känna personerna som löser dem. Sånt gillar jag, sucker som jag är för relationsdramer.

Ny säsong av irriterande Desperate housewives har precis dragit igång, och som vanligt följer jag serien utan att förstå hajpen runt den. Karaktärerna är plastiga, fotot är plastigt och storyn är plastig. Gillar inte alls serier som påstår sig vara någon slags relationsdrama men där allting alltid går dåligt för alla precis hela tiden och där de måste slänga in massa löjliga bihistorier bara för att grundstoryn är för tunn. Som i DH, med alla mord och mystiska händelser och konstiga grannar och sånt. Gör en bra grund istället, som i Gilmore girls, så kanske skiten blir värd att titta på.

I don't wanna do this anymore

Så har ytterligare en vecka gått från våra liv och kommer aldrig åter.

Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med mitt liv och juridikskiten och det börjar bli lite jobbigt. Kan inte sova för att jag ligger och grubblar. Ahh! Vad ska jag göra? Ska jag hoppa av juridiken och läsa till journalist/tolk & översättare/något annat/skippa allt och åka till London istället? Eller ska jag ta mitt förnuft till fånga och fortsätta och förhoppningsvis inse att jag faktiskt vill göra üderkarriär?

När jag var liten var min dröm att bli professor. Det var det absolut coolaste jag kunde tänka mig. Det är kanske det jag ska bli?

För övrigt så är Anders här och ikväll är det fest och vi ska ha snyggast kläder av alla.