saker jag är rädd för

1. att aldrig flytta från Sverige och bo här resten av mitt liv. Låter kanske ytligt men jag får panik light och klaustrofobivibbar när jag tänker på att alltid bo i Sverige. Jag vet att det här är ett jättebra land på många sätt men klimatet. Jag kan inte bo i ett land där det är höst eller vinter halva året varje år, det går inte. Jag måste ha värme och sol i alla fall två tredjedelar av året. Det hänger egentligen bara på mig om det här ska slå in eller ej men det bidrar också till att det blir jobbigt för då har jag själv allt ansvar.

2. att Anders och alla mina vänner ska överge mig och jag blir ensam. Ofrivillig ensamhet är nog bland det värsta som finns och det finns inget som gör mig så obehaglig till mods och ger mig en så tung klump i magen som ensamma människor. Ibland när jag är extra blödig börjar jag gråta när jag ser antimobbningsreklam på tv (som den med den lille killen som förföljs av massa elaka ord som är överallt men så en dag har han ett rött "hej" i sin ryggsäck. så fint!) och det skär i hjärtat när gamla gubbar och tanter handlar färdiglagad mat i enportionsförpackningar på Willys och det är så uppenbart att de är änkor eller änklingar och nu är de ensamma och alla deras vänner är döda och deras barn och barnbarn har inte tid att hälsa på dem och de måste äta sina mikrovärmda middagar i ensamhet framför tv:n. Hjärteknip.

3. att jag ska tycka att livet är meningslöst. Ibland kan jag känna så i kortkorta små ögonblick men jag lyckas alltid tränga undan de tankarna men vad händer om jag inte kan det en dag? Om jag tycker att allt saknar någon mening? Det är inte så att jag tror att skulle bli suicidal men jag skulle kanske hamna i någon slags djup depression och tänk om jag inte tar mig upp ur den? Tänk om jag har barn, de kan ju få men för livet.