make it last forever, friendship never ends

Det känns som att de flesta tycker att det är lättare med vänskapsrelationer än förhållanden, men jag tycker precis tvärtom. Med Anders kan jag vara helt och hållet mig själv och vara precis så jobbig som jag ibland behöver vara. Anders har sett mina absolut sämsta sidor och tycker ändå om mig. Om jag visade dessa sura, griniga, arga och ledsna sidor mot mina vänner skulle ingen vilja vara kompis med mig. Jag vet precis vad jag tycker mig ha rätt att förvänta av Anders, men jag tycker det är jättesvårt att veta vad man kan begära av en vän - var går gränsen för hur grinig man får vara? Kan man kräva att en kompis alltid ska ställa upp och orka med en, no matter what? Hur ofta kan man ringa? Ska en bra vän alltid visa att hon/han bryr sig och ge en uppmärksamhet?

Vem var det som sa att vänskapsrelationer var okomplicerade? Inte jag i alla fall.