jag var bara inte gjord för dessa dar

Jo, det gick ju bra idag såklart. Inget att oroa sig alls för, fast vad hjälpte det igår kväll när jag satt och ångestlipade i telefon med Anders och i natt när jag knappt sov någonting eller i morse när jag var tvungen att springa på toaletten och ångestskita tre gånger (sorry för den informationen) eller när jag skulle äta frukost och fick tvinga i mig maten eller på lunchen när jag lämnade hälften kvar. Och nästan lika dåligt kommer jag sova i natt, och nästan lika mycket ångest kommer jag ha imorgon. Det finns alltid något nytt att oroa sig för, kanske om jag har tur att jag kan slappna av på fredag när det är sista dagen.

Det är inte lätt att vara jag ibland.

Jag förstår inte - hur kan vissa människor vara helt kolugna när de ska göra sånt här, alltså nya grejer de inte prövat på innan? Jag är alltid helt förstörd när jag gör något dylikt, typ flyttar till en ny stad, börjar plugga en ny utbildning, börjar ett nytt jobb. Jag har total ångest i några veckor och är helt panikslagen, men sen släpper det. Hur gör folk som är relaxade redan från början? För mig är det fullständigt obegripligt och ouppnåeligt. Jag kommer troligen alltid vara sån här men förhoppningsvis kanske jag blir lite lugnare med åren.