Det är inte ofta jag skriver inlägg på fyllan men nu händer det. Tjoho. I fredags var jag hos mommo och moffa på Orust och åt socker tills det sprutade ut ur öronen. I lördags - igår - var jag och Rickard på Saltkällans marknad och jag shoppade lite smycken men det har jag redan visat. Sen åkte vi till Torp och jag köpte en vit tröja med guldprickar på KappAhl-rean. Mycket najs. På kvällen såg jag och Seb på OC säsong fyra och åt chips och drack läsk. Onyttigt värre som det brukar vara. Idag har jag jobbat och för första gången gett medicin och det var lite läskigt men det gick bra och så blev jag utskälld av en surgubbe och började nästan gråta och det var inte så kul. Bajsskruttgubbjävel. Nu är jag i Gbg och kollar på SATC med Anders panders gulleplutten och Ricki. Jag har druckit tre glas vin (? tror jag men vem vet) och är som sagt lite full. Please lie on top of me - haha. You need material for the sequel - hehe. Nästa söndag ska Anders pappa + pappans galpal träffa mina päron. Herreminje.
s
om noterat att alla chefer i LO-reklamen om sommarjobb är män?
Darling handlar om överklass-Eva, tjugo nånting, och medelklass-Bernhard, 60 eller 61 för att vara exakt, som båda bor i Stockholm. Eva är nonchalant, bryr sig inte om någonting och vet inte vad a-kassa är för något. Bernhard är skild, har inget jobb och inga vänner. Mellan dessa två trasiga själar växer en fin men bräcklig vänskap fram.
Darling är en sådan där film som är filmiskt bra, gripande, snyggt gjord etc men som jag ändå hatar att se på. Jag får hjärtesnörp och ont i magen av folk som är så ensamma som Bernhard. Folk som startar konversationer med butiksbiträdet och kassörskan i mataffären för att de inte har några andra att prata med. Folk vars barn som inte vill träffa dem och knappt ens prata i telefon. folk som sitter ensamma på Slevvan och fikar. Folk som försöker hålla sig väl med alla för att ha någon att prata med och inte ens vågar bli arga på exfrun trots att hon stack med en annan man. Som till och med tycker att hennes nya man är trevlig och förstår varför han blev lämnad för honom. Jag får panik. Ofrivillig ensamhet är nog något av det värsta som finns.
Jag stör mig på att fotona är i gråskala, även om det passar filmens andemening blir det så förbaskat tråkigt att kolla på.
Antagligen ska filmen vara uppenbart klyschig men det blir lite väl mycket när alla brats skildras som världsfrånvända ("vadå måste man vara medlem i hyrestgästföreningen?") som inte klarar av att jobba och enbart lever på pappas eller mammas pengar. Lite väl 90-tal över det, att det skulle vara fult att ha mycket pengar.
På det hela sammantaget en utmärkt film som man får ont i magen av. Betyg: fyra vinglas (av fem möjliga).
Alla som läser på högskola/universitet i Sverige måste betala avgift till den kår ens fakultet tillhör varje termin. Ganska konstigt eftersom vi har föreningsfrihet, det är till och med inskrivet i grundlagarna. Man kan inte tvinga någon att bli medlem i en förening - förutom just kåren. Läser man kurser på olika universitet/högskolor måste man dessutom betala avgift för varje enskild kår - en dyr historia. Kåren fungerar ungefär på samma sätt som fackförbunden. Det är ingen som tvingar någon med ett jobb att gå med i facket så varför ska studenter, som lever på minimibudget, tvingas betala kåravgiften och gå med i en förening de kanske har noll intresse av att vara medlemmar i? Visst, ingen tvingar en att läsa på universitet men det är rätt nödvändigt med exempelvis läkare, lärare, domare och sjuksköterskor för att ett samhälle ska fungera. Snälla regeringen, avskaffa kårobligatoriet nu! Låt de som vill vara medlemmar och resten slippa.
än att fylla i ytterligare en lista, den här är snodd från Ingvar: Tre saker jag inte förstår mig på:1. datorer2. människor som gillar att påpeka andras fel istället för att itu med sina egna3. varför vissa är så sädda för att bli vuxnaTre saker som finns på mitt skrivbord/bordetjag sitter vid:1. dator2. lampa3. telefonTre saker jag gör just nu:1. bloggar2. tänker på att jag borde duscha3. kliar mig på halsenTre saker jag vill göra innan jag dör:1. skaffa barn2. bli FN:s generalsekreterare3. bo i New YorkTre saker jag kan:1. plugga2. memorera onödigt vetande3. stressa upp mig alldeles för mycketTre saker jag inte kan:1. hjula2. sjunga3. slappna avTre saker jag tycker att du ska lyssna på:1. Pussycat dolls!!!2. mig och alla mina kloka visdomsord3. P3Tre saker jag skulle vilja lära mig:1. flytande franska2. göra så att det blir sol istället för regn3. hjula, eller stå på händerTre favoriträtter:1. kycklingsallad2. McFeast3. kebabpizza
Varför är Morden i Midsomer-programmen så enormt populära? Jag tycker mest de är sega, torra och alltid fotade i gråskala så man tappar intresset med en gång. Det känns som att har man sett ett program har man sett alla och jag kan aldrig komma ihåg vad storyn gick ut på så fort jag stängt av tv:n. Men något måste väl serien ha annars skulle den väl inte vara så poppis. Å andra sidan vann Camilla Läckberg "Folkets nobelpris".
vad tycks om att döpa om bloggen till AnnaBanana? Själv tycker jag det är ett mycket roligt namn.
Efter en vecka i Uddevalla med dess underbara dialekt måste jag dela med mig av några favoriter (kanske inte typiska bara för Uddevalla, utan även för västkusten i övrigt):flöa = flyttaknö = knuffadäst = mätt och belåten och lite trött efter att satt i sig ett skrovmålbös = typ grejeroch alla s-ord som blir sch-ord; schleten, schluta, schläck med flera.
Tentan gick bra, mycket bättre än förväntat. Så nu kan jag med gott samvete ägna augusti månad åt att åka till London, Stockholm och Halmstad samt ha ett fem dagar långt OC-maraton med Sebbe. Gött. I övrigtförstår jag inte alls hypen kring Stieg Larssons deckare. Vad är grejen? Storyn är alldeles för överdriven, karaktärerna schablonmässiga och språket taffligt - precis som med 95 % av alla böcker i kriminalromangenren. är det andra juli idag men var är sommarvädret? Jag har bara badat två ynka gånger i sommar och är vit som ett lakan. är jag trött som en gnu och hatar mitt jobb. Tack gode gud att jag bara jobbar knappt fyra veckor till. undrar jag vad man egentligen ska tycka om den däringa låten Dunka mig gul och blå. Eller så kanske man inte behöver tycka något alls.