Igår var jag på en
debatt i Lund, med namnet Är det synd om mannen? Jag var beredd på att bli provocerad och förbannad men det var en förvånansvärt sansad och vettig debatt (eller snarare samtal, med tanke på att panelen i princip tyckte likadant).
Några oliktänkande fanns det dock i publiken, bland annat
Pelle Billing. En grej han sa gjorde mig väldigt irriterad så jag måste skriva av mig om det här. Han pratade om att visst, det finns väldigt många män i toppen av samhället men också väldigt många i botten (flest män som är hemlösa, alkoholister, etc) och därför kan man inte prata om att det finns en könsmaktsordning för män råkar lika illa ut som kvinnor.
Det är nog ingen som förnekar att män i hög grad mår dåligt - MEN: det finns en skillnad. När man pratar om kvinnor som far illa handlar det om det våld som kvinnor utsättas för av
män (sexuellt våld, misshandel, prostitution, trafficking, trakasserier etc etc) medan det män utsätts för
inte begås av kvinnor. Självklart finns det män som misshandlas/våldtas av kvinnor men det är en oerhört liten mängd jämfört med det omvända. Och när män utsätts för våld är det oftast av andra män, inte kvinnor. Därför tycker jag definitivt att man kan prata om att det finns en könsmaktsordning. Dessutom tänker jag att många av männens problem bottnar i könsrollerna - som ju är en produkt av könsmaktsordningen. T ex att män inte ska visa känslor och därför har svårt att hitta ett sätt att få utlopp för ångest etc och då tar till alkohol eller annat.
Visserligen ska man inte jämföra varandras helveten, men jag tycker personligen att det fysiska, psykiska och sexuella våld som kvinnor utsätts för är värre än det många män utsätts för. Antagligen för att det är en annan människa som inkräktar i och kränker ens mest privata sfär vilket det inte är i männens fall.
Jag tror inte att det finns fler män i "botten" än vad det finns kvinnor, snarare tvärtom. Däremot finns det definitivt
fler män än kvinnor i toppen.
