as long as I'm okay I want to figure it out myself

Guuud asså. Ibland, eller rättare sagt ofta, blir jag så enormt irriterad på andra människor. Det finns inget mer störande än att tvingas umgås med imbecilla idioter som har IQ fiskpinne. Herregud. Folk som är allmänt puckade, vägrar inse saker, tar inte itu med någonting utan kritiserar istället alla andras issues och som är neggopeggo till det mesta. Looooosers!!! Nööööööördar. Fjaaaaaantar. Kan man inte bara ta alla råpuckon och sätta dem ute på en öde ö så resten av befolkningen slipper umgås med dem? Ta itu med era liv, idioter.

sipping on the sweet nectar

...osså slänger vi in en bild på dagens AnnaBanana (hehe, mycket skojigt att prata om sig själv i tredje person), iförd klänning från Vila, tröja från Primark och scarf & strumpisar från HM:

you're no longer my business, it's all up to you

Mitt största störningsmoment just nu är arbetsnarkomaner. Människor som jobbar jämt jämt jämt och dessutom tror att de är coola för att de arbetar så mycket. Kanske är det för att jag eventuellt kommer ge upp allt vad karriär heter och bli arbetslös resten av livet som jag tycker så, men det känns oerhört patetiskt att satsa så mycket på karriären. Då kan man inte vara särskilt intresserad av att bilda familj eller ha några intressen att ägna sig åt. Och varför är det viktigt att tjäna så mycket pengar om man ändå inte har tid att spendera dem? Nej, jag förstår verkligen inte. Aldrig i livet att jag vill jobba mer än fyrtio timmar i veckan när det finns så mycket annat som är så mycket roligare. Aldrig att jag skulle jobba på advokatbyrå typ tolv timmar om dagen och inte ha någon fritid. Jag tror att folk som är arbetsnarkomaner antingen är folk som jobbar med sitt intresse eller inte har några intressen alls, eller pengahungriga, eller har stor prestationsångest. Det är enda förklaringen jag kan komma på.

a generation lost in pace

Så var man tillbaka i den grå vardagen i Lund. Helgen i Stockholm var intensiv men rolig och Amnestygrejen intressant och jag hittade en vit väst på Mango och insåg att jag nog aldrig vill bo i Stockholm. Vilket är lite synd med tanke på att det är där jobben finns.

Dessutom rockar jag fetare än fetast på kulturfrågorna i TP. Det ni.

I övrigt måste jag ägna mig åt en del administrativa sysslor, packa, städa, tvätta och det roligaste av allt - plugga. Men på onsdag är det i alla fall fest, gött mos och go körv.

Asch. Otroligt menlöst inlägg.

prayer for the weekend

Tjolahopp. Alldeles snart ska jag sätta mig på tåget till Stockholm för att deltaga i Amnestys juristgrupps årsmöte som går av stapeln lördag-söndag. Är aningens nervös inför detta eftersom det innbär att jag måste socialisera mig med främlingar och det är inte min starka sida. Oh well, det går säkert bra. Hoppas jag. Ahh!

Hursomhelst så blir det inga uppdateringar förrän måndag, hoppas ni klarar er ändå alla ni tio personer som läser denna ypperliga lilla blogg.

So long långkalsong!

blame it on my youth

Det slog mig häromdagen. Jag är 23 år och för gammal för att ha använt Facebook som verktyg för att söka information om potentiella partners. När folk dejtar idag kollar de upp varandra på Google, Facebook, Ratsit, Youtube och annat sånt däringa internetgrejs. När jag var tillgänglig på marknaden, det vill säga för ungefär fyra år sedan, gjorde man minsann inget dylikt. Det enda som fanns var Google och det hade man ännu inte fattat att det var en potentiell dejtvarningssökmotor. Man gick helt enkelt på dejten och hoppades på det bästa, att killen inte var en seriemördare/våldtäktsman/allmänt weirdo.

Jag känner mig gammal. Ute. So last season, eller rättare sagt, så början av 2004. Jag hänger inte med längre. Visserligen behöver jag inte det heller eftersom jag har mitt på det torra, men ändå. Det känns hårt. Jag är för gammal för Facebook.

advent

Kände mig plötsligt tvungen att skriva något om att det är första advent idag. alltså tog jag ett ganska meningslöst kort på julmust, pepparkakor och lussekatter för att skapa den rätta julmyskänslan. I övrigt sitter jag och läser rättsfall från Arbetsdomstolen (oerhört spännande) men sen minzann, när jag är klar med plugget ska jag kolla Grey's Anatomy. Fjärde säsongens första nio avsnitt har jag, jippie jay! Och imorgon ska jag gå upp klockan fem (!!!) för att åka tåg till Lund. Guuud vad kul.

stranger than fiction

Jag älskar filmer som är lite så där arty party och blandar in andra kulturfomer i handligen, som i det här fallet litteratur. Stranger than fiction handlar om Harold Crick (Will Ferrell) som inte bara är en tjänsteman på skatteverket utan även en karaktär i en excentrisk författares (Emma Thompson) senaste roman. Som sig bör tror han att han är galen när han hör författarens röst som talar till honom och berättar exakt handligen i hans liv och romanen, men med hjälp av en litteraturprofessor förstår han snart sammanhanget och ger sig ut på jakt efter författaren innan hon hinner skriva det ödesdigra slutet. Det är skruvat, fyllt av underfundiga detaljer, snyggt gjort och naturligtvis överträffar verkligheten dikten. Och åh, så sugen jag blev på att skriva Den Stora Romanen när jag såg den!

Fyra starka, välfyllda vinglas får Stranger than fiction.

little sister, you've got so much to live for

Igår hälsade jag på en kär gammal vän som, för att uttrycka det milt, har det ganska jobbigt. Det var roligt att träffa henne, såklart, men också svårt, mest för att jag aldrig vet vad jag ska säga i situationer som dessa. Det finns så mycket jag vill berätta men aldrig lyckas förmedla för att jag är så rädd för att säga något fel något dumt som gör det värre. Som att fattar du inte hur mycket du har att leva för? Fattar du inte att du inte bara kan lämna alla - mig - i sticket? Du skulle bara våga lämna mig, då letar jag upp dig var du än är och ger dig stryk. Bara så du vet.

Och så undrar man kunde jag gjort något? Kan jag göra något? Förstår hon hur mycket jag tycker om henne hur mycket jag bryr mig hur mycket hon betyder? Men det spelar kanske ingen roll och jag får inte reda på det heller eftersom jag inte frågar.

I'm worried we're searching for things we'll never find

Tjoho. Hade en liten shopping spree idag och slösade pengar på julklappar samt en kappa (HM), ett maffigt halsband (Indiska) och en neonrosa plånbok (Wedins) till mig själv. Well done, som vanligt har jag slösat bort alla pengar i början av månaden så jag måste spendera den resterande tiden tills nästa CSN i armod. Jaja, har i alla fall snyggast kläder i rännstenen.